Inlägg i augusti, 2011

Stenar, kor och lite kaffe i Mamallapuram

Mamallapuram är ett litet, rätt så turistigt ställe. Längs med gatorna ligger butik efter butik med nästan identiska varor. Väskor, kläder, sandaler, smycken, snacks och dricka. Instuckna med jämna mellanrum hittar vi stenkonstnärer som mejslar fram fantastiska konstverk. Allt från ett par centimeter stora hängsmycken till statyer som är en meter höga. Vill man, så kan man få en liten kurs i stensnideri.

Tempel karvade ur en sten

Templerna är uthuggna ur ett stort stycke

Templerna är uthuggna ur ett stort stycke

Att det finns så många stenkonstnärer just här härör till stadens huvudsakliga turistattraktioner – Sea Shore Temple, Five Rathas och de stora utmejslingarna längs en bergkam vid staden. Än idag anlitas många av stadens konstnärer för att göra statyer till tempel runtom i landet.

Tsunamin 2004 satte sina spår även här. En eftermiddag hyrde vi en guide som visade runt oss bland statyer och tempel. När vi stod högt upp på en kulle pekar han in mot en linje av hus en bra bit in i byn från havet sett. Dit nådde vågen. ”Many, many died.”. Vågen orsakade även sprickor i berget vi står på, rakt igenom de kolonner och statyer som funnits här sedan 700-talet. Men byn hade snabbt reparerat både hus och statyer, och nu finns bara stenens ärr kvar.

Fiskar, kor och indier

Kor vilar i kör

Kor vilar i kör

Längs stranden ligger mängder med fiskebåtar, och några kor och hundar. Inga soldyrkare alls. Få badar, och främst indier. Längre norrut är strömmarna för starka för bad. Hittills i år har 64 drunknat, i fjor 117.

Alla restauranger i staden har färsk fisk och jätteräkor, och några serverar hummer, men priserna är väl tilltagna – jag köper inte 12 scampiräkor för 100 kr!

Skräddarna vet också hur man tar betalt, och antagligen blir vi rejält lurade på det mesta. Men det får vi bjuda på; vi prutar så mycket vi kan och betalar vad vi känner att det är värt.

På helgerna kommer indier i mängder för att själva besöka templen, och det är tydligen vanligt att Chennai-borna åker hit och badar. Två timmar söder om byn ligger vår nästa anhalt, Puducherry. En liten stad med 1,2 miljoner invånare. Vi får då se om vårt första stopp i Indien har varit dyrt eller billigt, och om vi kan hålla vår budget. För hittills har vi ändå kunnat vara en smula extravaganta med hotellval och restaurangbesök och massage och skräddare.

Lata dagar

Två currys med bröd tack! O två sweet lassis

Två currys med bröd tack! O två sweet lassis

På förmiddagen får Martin sin dagliga kaffedos på Freshly ’n Hot Café (helt obegripligt namn) där vi liksom ett par till resenärer tar fram våra e-boksläsare i någon timme eller två. Favoritstället att hänga på när det börjar mörkna är Le Yogi, ett rätt så typiskt backpackerställe med god mat, glada ägare och perfekt insuttna golvdynor vid låga bord. Där spelar vi schack och dricker våra lassis och mint-the innan sängdags.

Ikväll är sista kvällen i Mamallapuram. Kanske att man ändå skulle unna sig en räka eller tolv? Jag ska försöka pruta ner priset till hälften…

Läs mer

Tidningsläsning i Mamallapuram

Vi har läst den lokala tidningen Deccan Chronicle till frukost senaste dagarna. De inledande sidorna har dominerats av Anna Hazares hungerstrejk. Anna är en äldre man som bestämde sig att det fick vara nog med korruption. Han lade därför fram en motion till parlamentet och vägrar nu att äta tills denna blir accepterad. Fasta mot korruption. Typ. Han är idag inne på sin tionde dag.

Men förutom detta finns en del intressanta fasta avdelningar som jag vi kanske saknar i våra svenska tidningar. Eller vad tror ni?

Fråga mormorspaltenAsk Grandma

Har du frågor om äktenskap och kärlek? Skriv ett brev till mormor. Dagens fråga handlade om en kvinna vars man lämnade henne 3 månader efter bröllopet. Han vägrar ta tillbaka henne om hon inte tillåter honom att träffa andra kvinnor också. Mormorns råd är att först se om det är hennes fel att han reagerar så (”Är du kontrollerande? Är det ett arrangerat äktenskap? Ger du honom utrymme?”). Om hon verkligen tycker att allt är hans fel så dumpa honom. Det första steget känns inte helt politiskt korrekt i en svensk tidning.

Annons till ”Our dear leaders”

Någon har satt in en fin fyrfärgsannons för att ära sina Dear Leaders. Annonsen har bilder på mustashgubbar och en större mustashgubbe i mitten med solglasögon. Har svårt att se en liknande annons till Juholts ära i DN t ex.

Spirituella råd

Självklart finns det artiklar om chakran och kristaller. Vi hittar även en saddhu, lärare, som skriver om medvetandets natur. Den senare är rätt djupgående och handlar mer om ultimat lycka än ”du duger”. Det senare är ju det vi brukar kunna hitta i svenska tidningar.

Ansiktsläsning

Skicka in en bild på ditt ansikte och en fråga så får du råd utifrån hur du ser ut. En kille får rådet att sjunga ut böner varje tisdag och mata en svart hund med mjölk i 40 dagar (och inte gå därifrån förrän hunden druckit upp). En annan får veta att han kommer bli en stark ledare innan han är 28. Intressant variant på livscoachingspalterna som brukar finnas i söndagsbilagorna

Så vad säger ni? Kanske dags att maila Aftonbladet om några nya stående inslag i Aftonbladet Söndag?

Läs mer

Landade, trötta och varma

Flyget var trettio minuter försenat mellan Mumbai och Chennai. När vi väl landat runt halv nio på kvällen blev vi upphämtade av en ung indier. Han som visade sig vara lika mycket globetrotter som vi, eller i alla fall försökte (det är svårt för Indier att få visum). Han  hade definitivt förstått det där med indiskt trafikvett. Störst går först, och sedan kommer den som tränger bäst och tutar mest. Tvåfiliga vägar är lätt trefiliga. Och 360 graders koll är helt livsnödvändigt. Har man mer är tre meter till bilen framför är man en fegis, och det räcker med en decimeter i sidled. Jag undrar hur det kommer sig att bilarna är såpass fina i lacken, men jag gissar att det finns grymt billiga lackerare i Indien.

Efter en timme var vi ute ur centrala Chennai och vägarna blev något mindre trafikerade. Vi andades ut lite. Framme på hotellet upptäckte vi att rummet var tjänligt men knappast mysigt. Vi lärde oss också att roomservice kostar 18 kr för sex skivor orostat rostbröd, en cola, en vattenflaska, två smörpaket och sylt som smakar godis. Vi stupade i säng rätt så snabbt, efter att ha lärt oss att vattenkranen i badrummet lättast sätts på med kranen under handfatet. Såklart!

Vi trodde att det skulle vara varmvatten i duschen och stod rätt så länge och väntade, både med den ena och den andra kranen på för fullt. Inget varmt vatten. Men vi klagar inte för det – kallduschar är väldigt behagligt i denna värmen.

Vi vaknade lagom till frukost nästa dag och testade att äta potatis i curry, men bestämde oss rätt så snabbt för att omelett och rostat bröd är en trevligare start på dagen. Sedan gick vi och tog en tupplur på någon timme eller två.

Det är skönt med semester.

Läs mer

Nu reser vi!

Kl. 16.30 går flyget från Köpenhamn. 20.20 lokal tid i morgon är vi framme i Chennai (Madras). Vi har lyxat till det de första tre nätterna, och beställt hotell med upphämtning. Efter drygt ett dygns resande så känns det lämpligt.

Vårt första stopp blir i Mamallapuram, en timmes bilresa söder om Chennai. Där ska vi spendera nätterna i ett standardrum på Hotel Mahabs, och dagarna med att utforska strandtempel, skulpturkonst, och viktigast av allt – den inhemska maten.

Indiska kulinariteter

Vi ser fram emot god mat i drivor

Fram tills dess så ska vi spendera några timmar i luften. Vi skrivs igen när vi är framme!

Läs mer

Sista dagen på jobbet innan resan

Sitter och försöker förstå att det är sista dagen på jobbet idag. Det är märklig känsla. För allt är ju sig likt här. Kaffemaskinen står kvar. Outlook startar som vanligt. Till och med vädret är samma gråa sommarväder som det brukar vara på fredagar.

Samtidigt finns det fjärilar i magen. Efter lunch idag börjar det på riktigt. Trots att vi redan tagit många steg mot resan har jag ändå inte fattat att vi skall iväg. Och så länge. Fattade det inte när vi berättade för chefen. Inte när vi köpte biljetterna. Inte när vi sa upp lägenheten. Inte när vi flyttstädade.

Men lite fattade vi nog på vägen till jobbet idag.

10 dagar kvar tills vi sticker nu. 10 dagar av avsked och fikor och adjö och resefunderingar. Första anhalt är Madeleines mamma. Så efter lunch beger vi oss mot Göteborg. På vägen gör vi två stopp för att vinka av vänner.

Då är vi verkligen på väg. Yes!

Läs mer
Sida 1 av 212