Halvsemester i Puri

Solnedgång vid Bengaliska viken

Efter ett par veckor i Bodhgaya hade Madeleine fått nog av insikter och reflektion och behövde bad och paradis. Vi dividerade om vart vi kunde åka, och en joker dök upp i leken. Puri. Där fanns strand och hav, och det räckte! Tjugofyra timmars sydostlig tågresa senare var vi framme vid kusten, kraftigt försenade eftersom vissa sträckor är för farliga att resa genom på natten på grund av den lokala maoistgerillan. SJs lövhalka kan slänga sig i väggen.

Det kommer tre typer av besökare till Puri: indiska pilgrimer, indiska turister och västerländska backpackers. Alla bor i olika delar av den 200 000 invånare stora staden. Vi bodde på backpackergatan CT Road, i en stor tvårumslägenhet med egen balkong och havsutsikt. Lite slitet, men knappa 100 kronor för utrymme att träna tyckte vi var godkänt.

Datorvirus leder till Brother

Första kvällen i Puri satte vi oss för att kolla mail på ett internetcafé. Snart upptäckte vi att datorn var nedlusad med virus. När vi berättade det för ägaren blev han väldigt orolig och uppriven. Hans datorer och resebyrå var hans levebröd och han själv kunde väldigt lite om teknik. Så jag och Madeleine erbjöd vår hjälp och rensade hans fem datorer på virus fram till halv tolv på natten. Morgonen efter fortsatte vi med att säkra datorerna mot nya hot. Det var så vår vänskap med Ameer började. De följande dagarna bjöd han med oss på utflykter och bröllop och såg alltid till att vi hade dricka och mat när vi surfade på hans ställe. Vi blev hans Brother and Sister. Varje dag kom vi dit några timmar så han kunde gå ifrån och äta lunch.

På jakt efter paradiset

Efter tolv dagar varav fem med magsjuka ville vi vidare. Stranden var fin men skulle man bada där så var det klädsim som gällde på grund av konservativa indier; bikinis drog till sig för många ”nyfikna” blickar. Så nu ville vi ner till Varkala i Kerala. Där skulle havet vara badvänligare och stranden fylld med turister i bikini istället för indiska fiskare som i Puri. Efter en övernattning i Bhubaneswar med Zoobesök på dagen hoppade vi på nattåget söderut. Fyrtiofyra(44!) timmar senare kom vi fram till ett fuktigt, varmt och turistigt Varkala Strand. Det verkade lovande. Vi flöt in i mängden av turister och var helt plötsligt incognito. Ibland är det skönt att inte känna sig som UFOn…

 


Andra berättelser från vår resa

  • En dag i bilder: PuriEn dag i bilder: PuriDen sista dagen i Puri ville Ameer att vi skulle följa med honom till hans by och träffa hans familj. Vi skulle sova i Bhubaneswar sista natten eftersom vi dagen efter skulle åka därifrån […]
  • Bröllopsnatt i PuriBröllopsnatt i Puri”Min vän gifter sig idag – jag har sagt att ni kommer med mig när jag åker dit halv elva ikväll!” säger Ameer. Vi skulle bara inom hans internetcafé för att säga tack för dagens utlykt […]
  • Tre stora städer: Hyderabad – Delhi – JaipurTre stora städer: Hyderabad – Delhi – Jaipur Efter Puducherry stack vi äntligen norröver. Först till Hyderabad med skränig nattbuss som visade Bollywoodfilm klockan tolv på natten, med medsångare även i bussen. Trötta och varma […]
  • Grönt te i DarjeelingGrönt te i Darjeeling - No sugar for green tea, säger hon. Jag mumlar tillbaka godkännande, men hon har redan vänt sig om och burit bort sockerfatet. Det var ingen fråga tydligen. Grönt te utan socker […]
  • Koncentration i MatrimandirKoncentration i MatrimandirVi är på plats vid nio. Dagen innan såg vi golfbollen utifrån. När vi ankommer får vi först se ännu en film om Auroville och Matrimandir. Det är verkligen guld på utsidan. Bladguld mellan […]

Inga kommentarer

Trackbacks/Pingbacks

  1. Bröllopsnatt i Puri | Den andra resan - [...] halv elva ikväll!” säger Ameer. Vi skulle bara inom hans internetcafé för att säga tack för dagens utlykt till…

Lämna ett svar