Inlägg i januari, 2012

Tillfälligt avbrott – in i tystnaden

Så var det dags att gå in i tystnad igen. Idag åker vi till Nilambe för att meditera i 10 dagar. Inget internet. Ingen ström. Ingen mobiltelefon.

När vi hörs nästa gång har vi tagit oss till Bangkok. Eventuellt mellanlandat i Nirvana.

Vi hörs.

Läs mer

Hikkaduwa är inte indien

Sommarstuga modell Hikkaduwa

Tre timmars bussresa söder om Colombo ligger Hikkaduwa. En gång en sömnig fiskeby men som nu, likt många andra ställen i asien, ett paradis för vintertrötta turister. Här finns allt en turist vill ha. Här kan du slöa på stranden i dagar. För övrigt en fantastisk strand som är speciellt känd bland surfare. De höga kraftfulla vågor rullar in och blir en lekplats för vuxna.
Här är alla restauranger längs vattnet likadana. Ris, curry, pizza, pasta och gratis trådlöst internet. På kvällarna spelas någon lightvariant av klubbmusik. I Hikkaduwa är det lätt att resa.

Hit kommer många som reser själva. De som är lite halv-independent. Dom som inte riktigt vill göra fyra månader med ryggsäck men som tycker att paketresor är för tråkigt. Då är Hikkaduwa lagom spännande.

Vi bodde hos familj tio minuter från stranden. Här var det betydligt billigare att bo och stämningen varmare. Huset låg bland andra bostadshus och inget internet så långt antennen räckte. Pappan i familjen är tuktukförare. Mamman skötte om de två hemmaboende barnen, svärmor och den äldre systern.

Rummet var enkelt men fungerade bra för oss. Utanför dörren fanns kokospalmer, bananträd och ett litet altare med en buddhafigur inuti.

Varje dag bjöd mamman oss på hemlagad mat, om vi så ville. Ris, curry, papadam och frukt till middag och lunch. Efter ett tag blev vi en del av familjen. En dag skulle vi upp tidigt för att ta bussen in till Colombo och Thailändska ambassaden. Vi berättade att vi skulle åka runt sjutiden mot Colombo. Den morgonen vaknar vi av att någon knackar på vår dörr vid klockan sex. Utanför står vår familj med två koppar nybryggt the så vi skulle vakna till och inte missa vår buss. Pappan följde dessutom med oss till vägen och vinkade in rätt buss till oss.

Vi stannade i Hikkaduwa i nio dagar. Mest slappade vi och läste böcker. Och lät Martins knä ta igen sig efter en alltför dansant nyårsnatt i Colombo. Vilket var skönt.

Sri Lanka känns som Indien fast på lägre växel. Här finns tuktuks, men de är trevligare och mindre påträngande. Butiksägarna är vänligare och bussarna finare. Det finns lite mer plats att vara på helt enkelt. Och det gillar vi…

Läs mer

Backwaters i Alleppey och slut på Indien

God morgon, Alleppey

Det är svårt att nämna Kerala utan att komma in på Backwaters. Dessa är kanaler och sjöar som vindlar mellan djungel, risfält och byar precis innanför kusten, och här kan man åka på allt mellan en stor lyxig flodbåt med A/C och parabolantenn till liten kanot. Många tar en dag eller två och bor ombord på en husbåt, men vi tog ett billigare och mindre tidsödande alternativ då vi bara hade ett par dagar kvar innan flyget till Sri Lanka – en halvdag på en kanot. Jag måste säga att jag är glad över beslutet.

Soluppgång över sjön

Klockan 6.45, precis i gryningen väntade vår kanotförare på oss. Vi lade ner våra ryggsäckar i mitten på kanoten och tog plats på förvånansvärt sköna dynor. Sedan gled vi ut i tystnaden.

Längs kanalkanterna låg de stora båtarna och inväntade sina gästers uppvaknande, men så här tidigt var det bara vi och ett fåtal fiskare ute. Vår förare började med att ro oss ut till en stor sjö, där små öar av vattenväxter guppade undan i vågorna från kanoten. På en stock satt en liten flock med vattenfåglar, och under träden och palmerna som kantade sjön flög små klarblå kungsfiskare.

Liten nejad i kanalen

Efter en timmes tystnad, med en frukost i magen, började vi höra de större båtarnas motorer. Det var nu som vår förare styrde in oss i de mindre kanalerna, där bara kanoter kunde komma in under broarna. Här pågick vardagslivet för de bönder och  fiskare som hade sina hus precis innanför kanalen. Kvinnor diskade, rensade fisk och tvättade kläder, barn badade, män tvättade sig. Och de flesta brydde sig inte det minsta att en liten kanot med två turister tittade på. Några barn vinkade glatt förstås, som alltid. Bakom husen bredde gigantiska risfält ut sig.

Magiskt ljus i småkanalerna

Det var väldigt fridfullt att glida i stora sjöar och små kanaler i tystnad. Om vi skulle få göra en ny backwatertur så skulle vi välja samma alternativ igen. Mycket hellre en halvdags avkoppling för oss själva ackompanjerat av vågskalp från en åra, än en puttrande motorbot med andra familjer och högljudda barn. Vi kände nästan lite medlidande till de som svepte förbi oss och bara fick en snabb överblick med motordunk, när vi hade den mest fridfulla morgonen vi har haft på länge.

Vidare till Cochin

På eftermiddagen tog vi bussen vidare uppåt i Kerala, till vår slutstation innan Sri Lanka, Cochin. Vår sista dag i Indien tog vi färjan ut till Fort Cochin och strosade omkring. På kvällen åt vi en dyr men god måltid på Grand Hotel, och tackade Indien för denna gången. Vi ses igen om ett år!

Läs mer

Semester i Varkala

Stranden nedanför Varkala Cliff

Varkala är turisttillhållet för backpackers och de som vill ha något mindre turistigt än Goa. Här ligger restauranger med fritt WiFi vägg i vägg med affärer som säljer indieninspirerade etnokläder. Allt ackompanjerat av mjuk trance och vågornas rytande från stranden nedanför klipporna. Här är det enkelt att vara, trots att mat och annat nästan är dubbelt så dyrt som i Puri. Vi bor finare för mindre pengar dock, så det är väl värt det!

Första timmen i Varkala när vi gick omkring med våra tunga ryggsäckar och letade efter ett rum så mötte vi en vän, Markus, från tiden på Root Institute i Bodhgaya. Märkligt att just han gick just där just då. Markus är en hängiven Wing Tsun-utövare vilket gav Martin utmärkt tillfälle att träna lite. Efter fem års uppehåll insåg Martin att träning ger färdighet och ingen träning ger blåmärken. I alla fall när det gäller Kung Fu.

Vi stannade läääänge i Varkala. Fyra veckor nästan exakt. Martins gjorde en 10-dagars Ayurvedisk kroppsbalanserings/rensningskur. Vi tänkte gå den båda två, men efter första dagen bestämde sig Madeleine för att det inte var hennes kopp te. Alldeles för mycket olja och för hafsig massage – Martins massör verkade göra ett mycket bättre jobb, dock. Så under tiden Martin fick örtmediciner och varm olja blev Madeleine ompysslad med annan massage, fotvård och shopping.

Julaftonen hade vi spanat in utlovade pepparkakor på en svenskinspirerad restaurang, och snart satt vi med några andra svenskar – vi träffade Victor från Kungsbacka, och paret Sofia och Johan från Växjö och någonstans-mellan-Karlskrona-och-Ronneby. Maten var god, sällskapet mycket trevligt, och pepparkakorna fantastiska! Och världen är allt bra liten när man kan diskutera Varlakiosken i Indien.

Stora vågkramen

Resten av dagarna i Varkala ägnade vi åt böcker, badande, scooterfärder, Amma-besök, äta allsköns nyfångad fisk och räkor, ha trevligt med nyfunna vänner, träning och meditation. Och vila! Det är otroligt vad mycket vila man behöver när man har semester…  i vanliga fall jobbar man fem dagar och har två dagars ledigt. Men när man är på semester går man på högvarv alla dagar i veckan. Inte konstigt att kroppen tar slut ibland.

Det var med blandande känslor vi lämnade Varkala. Det var ju lugnt och skönt att slippa bära omkring på packning, slippa vara backpackers och bara ha semester. Men som alltid så är det trögast innan allt är packat och klart, och det var med hisnande förtjusning vi satte oss i rickshawn på väg till tåget som skulle ta oss en liten bit norrut, till Alleppey. Vi var på väg! Igen!

Läs mer
Sida 1 av 11