Hikkaduwa är inte indien

Sommarstuga modell Hikkaduwa

Tre timmars bussresa söder om Colombo ligger Hikkaduwa. En gång en sömnig fiskeby men som nu, likt många andra ställen i asien, ett paradis för vintertrötta turister. Här finns allt en turist vill ha. Här kan du slöa på stranden i dagar. För övrigt en fantastisk strand som är speciellt känd bland surfare. De höga kraftfulla vågor rullar in och blir en lekplats för vuxna.
Här är alla restauranger längs vattnet likadana. Ris, curry, pizza, pasta och gratis trådlöst internet. På kvällarna spelas någon lightvariant av klubbmusik. I Hikkaduwa är det lätt att resa.

Hit kommer många som reser själva. De som är lite halv-independent. Dom som inte riktigt vill göra fyra månader med ryggsäck men som tycker att paketresor är för tråkigt. Då är Hikkaduwa lagom spännande.

Vi bodde hos familj tio minuter från stranden. Här var det betydligt billigare att bo och stämningen varmare. Huset låg bland andra bostadshus och inget internet så långt antennen räckte. Pappan i familjen är tuktukförare. Mamman skötte om de två hemmaboende barnen, svärmor och den äldre systern.

Rummet var enkelt men fungerade bra för oss. Utanför dörren fanns kokospalmer, bananträd och ett litet altare med en buddhafigur inuti.

Varje dag bjöd mamman oss på hemlagad mat, om vi så ville. Ris, curry, papadam och frukt till middag och lunch. Efter ett tag blev vi en del av familjen. En dag skulle vi upp tidigt för att ta bussen in till Colombo och Thailändska ambassaden. Vi berättade att vi skulle åka runt sjutiden mot Colombo. Den morgonen vaknar vi av att någon knackar på vår dörr vid klockan sex. Utanför står vår familj med två koppar nybryggt the så vi skulle vakna till och inte missa vår buss. Pappan följde dessutom med oss till vägen och vinkade in rätt buss till oss.

Vi stannade i Hikkaduwa i nio dagar. Mest slappade vi och läste böcker. Och lät Martins knä ta igen sig efter en alltför dansant nyårsnatt i Colombo. Vilket var skönt.

Sri Lanka känns som Indien fast på lägre växel. Här finns tuktuks, men de är trevligare och mindre påträngande. Butiksägarna är vänligare och bussarna finare. Det finns lite mer plats att vara på helt enkelt. Och det gillar vi…


Andra berättelser från vår resa

  • Tillfälligt avbrott – in i tystnadenTillfälligt avbrott – in i tystnadenSå var det dags att gå in i tystnad igen. Idag åker vi till Nilambe för att meditera i 10 dagar. Inget internet. Ingen ström. Ingen mobiltelefon. När vi hörs nästa gång har vi tagit oss […]
  • Tystnaden över – med råge!Tystnaden över – med råge!Nu ligger vi långt efter med inläggen. Sedan vi skrev sist så har följande hänt: Vi har varit inne 8 dagar på centret Nilambe (gick ut ett par dagar tidigare) Vi har gått omkring i […]
  • Bankärenden, försäkringar och annat tjaffsBankärenden, försäkringar och annat tjaffsDet är först när man skall iväg som man inser hur mycket beroenden. Vi springer ofta omkring och ser oss som oberoende och fria. Men när vi nu skall iväg så här är det mycket som skall […]
  • McLeod Ganj – Lilla TibetMcLeod Ganj – Lilla Tibet Efter en hisnande, och lite punkterad, busstur från Pathankot till Dharamsala så ankom vi till vårt gästhus Ladies Venture i övre Dharamsala, mer känt som McLeod Ganj. Plötsligt […]
  • Stenar, kor och lite kaffe i Mamallapuram Stenar, kor och lite kaffe i Mamallapuram Mamallapuram är ett litet, rätt så turistigt ställe. Längs med gatorna ligger butik efter butik med nästan identiska varor. Väskor, kläder, sandaler, smycken, snacks och dricka. Instuckna […]

Lämna ett svar