Inlägg i februari, 2012

Fantastiska Fyran splittar upp

Ett avslutande brev från Ann-Marie

Paradisboende på Koh Phangan

Nu har vi fått känna på värmen och fuktigheten i Thailand. Efter en och en halv timmes flygresa från Chiang Mai landade vi på Koh Samui. Här stannade vi i tre nätter. Det blev bad och sol och promenader. Därefter färja över till Koh Phangan. Här har vi bott i fyra nätter snart. Vi har hittat ett paradis!

Vi bor i bungalows 20 meter från havet. Det är 30 grader i vattnet och 35 i luften. Här äter vi frukost vid halvnio-tiden, sen gör var och en vad man känner för. Vi äter tillsammans.

Makalösa solnedgångar

Jag fördriver den sköna tiden med att sola, bada, läsa och lösa korsord.

I morgon flyger jag och Martin till Bangkok. Här bor vi i två nätter innan jag flyger hem till Sverige igen. Det sista vi gör är shopping till nära och kära. Den andre mars 00:30 flyger jag hem till Sverige igen.

Det har varit en fantastisk resa för mig. Tack vare våra barn som ordnat underbara utflykter och boende och allt för oss. Värmen kommer jag inte kunna ta med mig hem, men minnena kommer jag spara på länge…

//Ann-Marie

Läs mer

Ann-Marie berättar om norra Thailand

Här kommer ett brev från Ann-Marie:

Brev från underbara Chiang Mai

Vi har nu förlyttat oss till Chiang Mai i norra Thailand. Den vackra tågresan hit tog över tolv timmar och på vägen såg vi hur naturen precis som i Sverige förändras när vi åkte norröver. Först var det mycket risfält. Sedan berg. Chiang Mai är mycket lugnare stad än Bangkok och fylld med glada människor. Det känns inte lika stressigt här. Här är allt billigare också. Både hotell och mat.

På scooter upp i bergen

Den andra dagen här hyrde jag och Martin en scooter. Martin körde och jag satt där bak. Vi hittade en bra vägkarta med olika sevärdheter. Vårt första mål var apor. Men usch så hemskt de hade det. En del var kedjade runt träd och några i små burar. Vi vände och gick direkt. Nästa stopp var ett vackert vattenfall. Därefter tog Martin en väg som tog oss högt upp bland bergsbyarna. Här såg vi hur de levde och bodde. Byarna odlade mycket jordgubbar. En gammal tant satt vid sitt ”hus” och rensade grönsaker. Hon vinkade glatt åt oss. Vi körde runt nästan hela dagen, men vad vackert det var!

Vi var också på en botanisk trädgård. Men allt var överblommat. Det var nog därför vi var ensamma där. På vägen ner från bergen köpte vi en fantastiskt god jordgubbssaft.

Tigerklappning

En dag åkte vi för att klappa tigrar. Jag var lite rädd innan. Men okej, jag får ingen mer chans till det här, tänkte jag. Madeleine och Kristen var också med. Och jag klarade det! Tigrarna var faktiskt rätt söta.

Runt gyllene triangeln

Utsikt från bergen

En dag ordnade vi en taxi som körde runt oss till olika ställen. Vi såg varma källor och det vita templet utanför Chiang Rai. Inne i Chaing Rai åt vi lunch. Därefter åkte vi vidare till gyllene triangelns spets där man kan se Burma och Laos. Väldigt vackert. Inte långt därifrån låg också ett intressant museum om opium.

Efter det kom vi till en annan gränsstad mot Burma med en stor marknad. Jag köpte en klocka och solglasögon för 100kr. Martin är bra på att pruta. Jag är tyst.

Det roligaste på dagen var när vi glömde Madeleine i taxin. Hon satt längst bak i minibussen och behövde därför hjälp för att komma ut. Men vi andra glömde henne. Vi gick ut och chaffören låste. Eftersom det var tonade rutor var det ingen som såg henne helle. Men vi hörde när hon lite desperat började banka på rutorna och skrek: ”Hallå!”.

Mat och marknad som avslutning

På söndagen blev vi hämtade 8.45 för vidare transport. Vi skulle lära oss laga thaimat och första stoppet var marknaden. Därefter till själva kockskolan. Vi fick välja tre rätter att laga. Det var roligt med många nya grönsaker. Gott var det och mätta blev vi.  Sista dagen i Chaing Mai tog vi det lugnt. VI tittade på tempel och fick pedikyr och gick på den stora helgmarknaden.

Nu packas det igen. Vi har varit här i Chiang Mai i tio nätter. VI har upplevt mycket!Imorgon flyger vi ner till Koh Samui. Där blir det sol och bad!

Läs mer

Med fräscha ögon i Bangkok

Återförening

”Om barnen inte är där när vi kommer, så ska de få stryk!” hade Ann-Marie (Martins mamma) sagt till Kristen (Madeleines pappa) när de steg av flyget i Bangkok i onsdags förra veckan.

Samtidigt tog vi tåget till Bangkoks flygplats. Lite försenade efter att ha bytt hotell precis innan joggade vi upp till ankomsthallen där vi snart skulle se Ann-Marie och Kristen komma ut. Vi hade tur – de som kom med samma flyg hade precis börjat strömma ut.

Vi väntade.
Och väntade.
Och väntade.

Efter en halvtimme ringde vi upp dem, och fick reda på att de hade blivit visade ut till en annan ankomsthall, och undrade vart vi hade tagit vägen. Innan vi hade fått reda på exakt var de var så tog pengarna slut på vårt thailändska telefonkort. Tre varv runt flygplatsen och ett nyladdat telefonkort senare var de fyra musketörerna äntligen förenade – och vi slapp stryk, trots allt!

Förstagångsresenärens summering

Martin upplyser om upplysning

Nu har vi lämnat Bangkok för Chiang Mai, i norra Thailand. Vi är nyfikna på vad Ann-Marie tycker om resandet. Vi vill se vad hennes förstagångsögon ser i Thailand. Så vi sätter oss ner och frågar henne vilket  som är det starkaste intrycket av huvudstaden hittills. ”Bangkok är fylld med trevliga, leende människor,” säger hon. ”Alla hälsar, öppnar dörrar och är glada när de ser oss. Vi känner oss som kungar!”

”Och det är så mycket av allting. Det finns många sevärdheter, det är mycket folk, mycket varmt, stora köpcenter, mycket trafik… Men vi har så roligt!”

Vi frågar sedan vilka tre saker hon minns bäst från sina första dagar. Hon tänker efter en stund. ”Båtturen, ” säger hon sedan.
Den andra dagen tog vi kanalbåten till Wat Pho, det största templet i Bangkok. Här finns bland annat Reclining Buddha i all sin förgyllda prakt. ”Det fanns många olika sorters båtar, och det var rätt så skitigt. Dessutom hade de ingen gräns för hur många de tryckte på båten. Vi stod som packade sillar. Men det var ett vackert tempel! Sedan minns jag köpcentren. Så stora – alltså vi hade aldrig hittat runt där utan guider! Och sen massagen vi tog på ett av dem, på MBK. Det gjorde ont i början, men sedan försökte jag slappna av. I köpcentrena gick vi till frisören också. Det var verkligen en superbra julklapp och födelesedagspresent! Jag har gått till tre olika frisörer hemma, men här är de i en annan liga. Proffsigare, och tog tid på sig. Halv tio på kvällen var vi klara.”

Mixad mat och plocke-mat

Plockemat

Så var det maten, då. Vilken mat har varit godast hittills?

”Japanskt!”, säger Ann-Marie. ”Jag fick en kyckling med teriyakisås. Och snabba är de med att leverera maten till bordet. Det är fräsch mat här. Hittills har jag ätit indiskt, thailändskt, japanskt, vietnamesiskt…”

Och den berömda currykrabban? Den som serveras på en av Somboons restauranger i Bangkok?

”Ja, jo currykrabba också! Det var en hel krabba som de hade delat upp och serverade i en jättegod sås. Först trodde vi att det var gult grynigt ris. Det var verkligen plockemat – krabban tog en hel timme att äta upp.”
På lördagen åkte vi till Chatuchaks marknad. Det är mer än 8000 permanenta små butiker i loppmarknadsskepnad, med 200 000 besökare varje helg.

”Den var häftig! Vaddå, Holje marknad? Men tyvärr hann vi inte titta på allt…”

Tågresa norrut

Tågresan upp till Chiang Mai satte punkt för Bangkok denna gången. Det var en 12,5-timmars färd, från halv nio på morgonen, i sällskap av A/C , ätbara munkar, drickyogurt och svenskt knäckebröd med räkost.

”Den var trevlig. De körde inte så fort, så man kunde se en massa på vägen. Risodlingar och berg, och byar. Och det var skönt att man kunde sova. Efter Bangkok så behövdes det!”

Sist så undrar vi om Ann-Marie har några tips till förstagångsresenärer?
”Ha någon som hjälper dig med transporterna om du inte är van. Lär dig hur tunnelbana och skytrains fungerar. Vissa tider på dagen är taxin för långsam, så då är det bättre att ta sig runt över eller under mark. Och ha alltid med dig hotellkortet så du hittar tillbaka. Det är bra att ge till taxichafförer som inte hittar så de kan ringa och fråga efter vägen.”

Så det är alltså det som en nybörjarresenär ser i Bangkok. Det är detta som fastnade mest på Ann-Maries nya ögon. Nästa anhalt är Chiang Mai.

Läs mer

Tystnaden över – med råge!

Nu ligger vi långt efter med inläggen. Sedan vi skrev sist så har följande hänt:

  • Vi har varit inne 8 dagar på centret Nilambe (gick ut ett par dagar tidigare)
  • Vi har gått omkring i Kandy, denna vackra bergsstad med sjö i mitten på Sri Lanka
  • Vi har tagit flyget från Sri Lanka till Bangkok och bott i våningssäng med okända men trevliga människor
  • Vi har fått nobelt besök i en hel vecka av vännerna Lena och Fredrik  innan de reste vidare till Australien
  • Vi har irrat runt på Bangkoks flygplats och letat efter försvunna föräldrar (eller rättare sagt, felplacerade föräldrar i förhållande till barn)
  • Vi har upptäckt hur skönt det är med AC på rummet. AC for the win! (När det inte blåser en rätt i nacken när man ska sova)

Men först är först. Och först kommer Nilambe.

Utsikt!

En meditations-oas för icke-munkar

Vi står på vad som i ögonblicket känns som världens farligaste buss. Bromsarna fungerar knappt, det är så smockfullt med folk att vi balanserar i mittgången på en fot, med andra foten på någon annans fot, och hänger i räcket ovanför. Armarna värker när bussen svänger i bergskurvorna och man får hela folkmassan i ryggen. Vid varje busshållsplats trycker inkastaren på fler och fler. Gamla kvinnor, män, skolbarn med sina stora ryggsäckar. En liten pojke ligger och sover på Martins ryggsäck framme vid föraren. Vi funderar allvarligt på att kasta av inkastaren vid nästa busshållsplats. Jag känner hur paniken växer när folk klämmer sig ur bussen vid stoppen (för ingen kan ju gå av för att underlätta – det vore för enkelt) och jag tänker på våra stora ryggsäckar. Hur i hela fridens namn ska vi lyckas ta oss genom bussen med dem?

Men allt löser sig, såklart. Vi får till och med med oss ALL packning som vi kom ombord med. Med genomsvettiga tröjor åker vi de sista kilometrarna uppför teodlingarna med en tuk-tuk. Och plötsligt lägger sig lugnet.

Trädgård med gångstigar för gående meditation

Vi har hamnat i en tyst oas gjord av små gångar, trädgårdar, träbyggnader och fint skrivna skyltar, nedanför en tallskog och med utsikt över en dal med omgivande berg. Det är eftermiddagsfika, och småprat från den enda tillåtna pausen i tystnaden sipprar ner från matsalen när vi lägger av oss våra väskor och skriver in oss på kontoret.

Reglerna är många, men enkla. Var tyst. Gå inte utanför centret (för kvinnor, det kan vara farligt). Klä dig modest och täckande. Var med på gruppmeditationerna. Håll ditt rum rent. Hjälp till när det är arbetsmeditation. Var på ditt rum efter sista meditationen för dagen. Håll kontakt med motsatta könet till ett minimum.

Efter inskrivningen blir våra liv schemalagda. Schemat och små påminnelser om reglerna sitter på anslagstavlor och i rummen. ”Silence is beautiful”, ”Come with empty hands, leave with empty mind”.

En dag på Nilambe

Klockan 04.45 ljuder ett trummande ner till sovbyggnaderna. Ljudet kommer från en gigantisk träklocka uppe vid matsalen. Jag tänder min pannlampa, klär på mig ordentligt och går till tvättstället vid kvinnornas toaletter för att borsta tänderna. Det är kallt och mörkt. De flesta går omkring med pannlampor, och vi ser ut som små rymdvarelser med lysande ögon när vi i tystnad gör våra morgonbestyr.

05.00 till 06.00 är första meditationen. Grodorna spelar en serenad för mig från dammen i trädgården när jag går upp till meditationshallen. Jag tar en plats på en av de tre bänkarna längs väggarna. Vid kortväggen längst bort står ett altare med en buddha och blommor, och en sittkudde för läraren. Ett litet ljus är tänt. Jag njuter av att inte behöva göra något mer ansträngande än att sitta ner och bara vara uppmärksam på min andning den första vakna timmen.

Yoga en uppskattad paus i sittandet

Männens tvättstuga

Efter första meditationspasset vankas morgonthe och sedan Medvetna Rörelser, även känt som Yoga. Sedan är det frukost. Gröt med dadlar, banan och jordnötter, alternativt ris och curry. Sedan arbetar vi med det som behövs vid centret: sopar gångar, krattar gräs, rensar ogräs, bränner toalettpapper, svabbar dusch- och toalettgolv, håller våra rum rensopade, tvättar våra kläder. Därefter är det dags för nästa gruppmeditation innan det är egen meditationtid.

Vegansk lunch

Sittplatser utanför matsalen

När lunchtid trummas ut vid 12 är jag riktigt hungrig. Det bjuds oftast på ris med två olika sorters varma grönsaks- eller sojaröror och sallad, med frukt till efterrätt. Några dagar får vi besök av hungriga apor som hoppar omkring eller tittar på oss med lagom utmanande blickar.

Eftermiddagen börjar med egen tid, och efter det är det mer gruppmeditation innan vi får en halvtimmes Medvetet Pratande (inget skvaller eller annat meningslöst prat) med eftermiddagsthe i handen. Mer yoga och arbetstid följs av kvällsthe med skorpor. Sist på schemat står chanting och kvällsmeditation. Chantingen, vilket innebär att man sjunger/mässar buddhistiska texter på språket pali, är väldigt stämningsfull med massor med tända ljus och sittkuddar på golvet i meditationshallen. Det hade varit ännu mer stämningsfullt om inte lärarna hade varit tondöva.

Tidig kväll

Efter klockan 20.00 står rymdvarelserna och borstar tänder igen, och sedan skall man vara på rummet tills läggdags. Vilket inte kom långt därefter…

Kort så var det väldigt avslappnande att vara på Nilambe. Naturen var vacker, meditationsläraren väldigt bra och omhändertagande, maten god, fridfullheten välbehövd… Om vi hamnar på Sri Lanka igen så kommer vi att åka upp dit och göra ett nytt retreat. Och förresten… vi tog en tuk-tuk heeeela vägen tillbaka till Kandy. Det var det värt!

Läs mer
Sida 1 av 11