Att simma med en valhaj

I väntan på valhajar

Att se valhajar har varit Martins dröm länge. Det är faktiskt det enda skälet till att vi har skyndat hit till Filippinernas Donsol direkt från Malaysia utan att åka genom Indonesien. Från november fram till slutet av maj är det nämligen valhajssäsong, och det är inte en fråga om man ser dem, utan hur många man ser. Så vi registrerar oss för en valhajssafari och checkar in på en resort längs havet. Och lyckas beställa helt vegetarisk mat!

På morgonen är det fullt med folk runt kontoret som kontrollerar valhajsutflykterna. Det är strikta regler som gäller och alla måste se en informationsfilm först. Max sex personer per båt och max en båt per valhaj. Vi paras ihop med en trevlig grupp filippinare och ger oss ut på jakt.
Efter bara en liten stund blir vår guide exalterad – en valhaj är siktad precis intill oss! Vi sätter oss på rad längs kanten på båten och väntar på klartecken. Okej, i, i, i, skynda på!

Vi plaskar i och halvkaos råder i gruppen när alla vill vara först. Guiden ropar till oss att titta ner. Den kommer mot oss nu! Jag tittar ner och blir bestört av ett stort gap som är på väg mot oss som om vi har förvandlats till ovanligt smaskiga plankton. Bara en meter nedanför oss glider valhajen förbi, mörkblå med vita prickar och vit runt det halvmeterstora, ellipsformade gapet. När den har försvunnit råder fullt kaos. Filippinarna är så uppspelta att de tjuter av glädje, tar tag i och skakar oss. Jag skrattar, både för valhajen och för att våra vänner verkar ha fått en dröm uppfylld, de med.

Våra guider håller utkik. I bakgrunden cirklar båtar där man såg en sist.

Fast en är inte nog, och vi fortsätter att puttra runt, spanandes efter fler fiskar. Snart upptäcker vi det sorgliga med den här turistindustrin. Som alltid så är det viktigare att turisterna får vad de vill ha än att värna om hajarna. Regler följs inte alls, och mängder med båtar och stora grupper snorklare hopas runt en siktad haj. Det är inte så konstigt att man bara har siktat en fjärdedel så många nu som för ett par år sedan. Vi får i alla fall tillfälle att simma med en haj två gånger till, men sista gången är det fullt kaos. De flesta har flytvästar då de inte kan simma, och tur är det då valhajen simmar in vid sidan av vår båt och folk slår i huvudet i stödarmarna som sträcker sig ut på sidorna, grabbar tag i varandra för att komma fram, och sparkar till varandra med fenorna.

Valhajen, en efterlängtad majestätisk jätte

Eftersom jag inte har flytväst känns det farligt så jag flyr fältet och hamnar i förtruppen med de simkunniga. Där ser jag plötsligt hajen under mig, och under följande minut känns det som att jag och han är helt ensamma. En mängd bilder senare lämnar jag honom och hoppar tillbaka upp i båten.

Och funderar på vart man ska åka för att känna den känslan längre än en minut.


Andra berättelser från vår resa

  • Kondomer, vegetariskt kaos och underbara stränderKondomer, vegetariskt kaos och underbara stränder Planet landar, två timmar försent. Det är varmt i Manilla. Även på kvällen då vi kommer. Fuktigt. Smutsigt.  Hittar en bankomat, fyller plånboken med ny valuta. Pesos. Hittar en taxi […]
  • Så överlevde vi tre veckor i Filippinerna med enbart handbagageSå överlevde vi tre veckor i Filippinerna med enbart handbagage Vi springer omkring i hotellrummet i Kuala Lumpur och packar oss i ordning inför morgondagen. Då reser vi först till Singapore, lämnar in våra stora väskor, och fortsätter sedan till […]
  • Svensk sommar i Cameron HighlandsSvensk sommar i Cameron Highlands Vi tar på oss våra nya, mindre ryggsäckar och lämnar Smile Hotel i Chow Kit, Kuala Lumpur. Nu är det slut på slöa dagar. Dags att röra på sig, resa ordentligt igen. Vi köper en […]
  • Tillbakablick: SipadanTillbakablick: SipadanVi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss. Vi får oftast två reaktioner av […]
  • En ring blev två ringar blev en ringEn ring blev två ringar blev en ring - Jag tror jag vill ha en tåring, säger Madeleine. Vi kryssar bland autorickshaws och mopeder under den hysteriska kvällstrafiken på en av Pondys mest tutande gator. - Så klart du […]

Lämna ett svar