Tio dagar i strikt tystnad

Matsalen från kvinnornas sida, notera skärmen

– Ledsen att avbryta festen, men det är dags för män och kvinnor att separeras nu.

Deltagarna till Vipassanakursen, eller Goenka-retreatet som det ibland kallas efter grundaren, reser sig upp från marken och säger hejdå till sina vänner och flickvänner. Vi ska lära oss en specifik meditationsteknik, och det gör vi bäst utan distraktioner. Jag och Martin sitter för oss själva. Vi reser oss också, säger hejdå och ler. Vi kommer inte att få prata med varandra på nio dagar, men det är tryggt att veta att han finns här.

– Vi hörs igen dag tio, säger jag. Jag längtar redan.

Sedan går jag över till kvinnornas matsal. Den är avdelad från männens med en vägg. Utanför står några skärmar så att man möjligtvis kan se fötterna på männen. Om man tittar, vill säga. Det bör man inte. Vi ska ha så kallad nobel tystnad. Ingen kommunikation mellan några elever, på något sätt. När du promenerar, ha blicken fäst på marken framför dig. Givetvis ingen telefon eller andra störande objekt, som böcker och skrivmaterial.

Vi får middag och instruktioner, samt en timmes meditation, och sedan är det läggdags.

Mitt rum, nummer F5

Enkla rum, finare än i Indien

Rummet är spartanskt, nästan tomt. Men man har egen toalett och dusch. Kallt vatten såklart, men det finns en spann så man kan hämta varmvatten från en beredare utanför. På en murad brits längs ena väggen ligger en tjock madrass. Längs den andra hänger en tvättlina över en liten klädhylla. Det är tryckande varmt, men takfläkten gör åtminstone att luften rör sig. Jag har definitivt bott i sämre rum på den här resan.

Under nio dagar följer sedan ett strikt meditationsschema. Klockan ringer fyra på morgonen, sedan mediterar vi i två timmar. Halv sju är det frukost och vila, sedan mediterar vi i tre timmar till. Klockan elva är det vegetarisk lunch och för gamla elever, däribland Martin, det sista målet mat för dagen. Vila en timme, sedan meditera i fyra timmar. Klockan fem är det te. Jag, som är en ny elev, får frukt och kan ta mjölkpulver i min dryck. Det blir oftast en kopp varm, söt choklad. Martin får vatten med pressad citron i.

Efter en kort paus mediterar vi igen innan vi får se en instruktionsvideo med Goenka som berättar vad vi ska göra, och varför det är bra. Vi avslutar med en halvtimmes meditation innan det är dags att gå och lägga sig. Klockan tio ska alla lampor vara släckta. Och med tanke på att vi väcks fyra nästa morgon, så är de det.

Jämnmod till allt som sker

Meditationerna går till på följande sätt: de första tre dagarna ska man vara uppmärksam på sin andning, och hur det känns i och nedanför näsan när man andas. Om tankarna flyger iväg, vilket de ofta gör, så andas man hårdare i någon minut så att man fokuserar på andningen, och går sedan tillbaka till normal, oförändrad andning. Den fjärde dagen börjar man med så kallad kroppsskanning. Man fokuserar på ett område stort som en femkrona på toppen av huvudet, och förflyttar sedan uppmärksamheten en liten bit i taget tills man har gått igenom hela kroppen, från topp till tå. Det man fokuserar på är vad det finns för känselintryck – beröring av kläder, luft, hetta, kyla, smärta, kliande, eller mer subltila vibrationer eller pirrningar. Det spelar ingen roll vad man känner, så länge man tar det med jämnmod. Det är nyckelordet. Jämnmod.

Allt förändras hela tiden, så det är lika bra att vara OK med det. Smärtan kommer och försvinner. Subtila vibrationer går över i vanligare känselintryck som klädernas beröring. Håll inte fast vid någon känsla, leta inte efter något, och önska inte att det vore annorlunda. Allt förändras. Jämnmod.

Stora meditationsalen utifrån

Med dagarnas gång får vi nya utmaningar och instruktioner. Svep igenom kroppen snabbare, del för del. Ta sedan båda armarna på en gång. Båda benen på en gång. När du kommit till tårna, börja nedifrån och gå upp till hjässan istället, och fortsätt från topp till tå, tå till topp.

Ungefär varannan dag blir vi kallade fram till meditationsledaren, en liten indier, som frågar oss hur det går. Känner vi några sensationer? Jaha, vilka då? Fortsätt, det går bra, kom ihåg att ta allt med jämnmod.

Trist, tråkigt och ibland rätt okej

Vissa dagar är de längsta, tråkigaste, gråaste, mähäigaste dagarna jag någonsin har varit med om. Jag sitter på en meditationskudde i nästan 12 timmar per dygn medan sekunderna tickar iväg från mitt liv. Jag får panik över att jag redan är 32 år och att jag inte utnyttjar varje andetag till att föra mig framåt i livet.

Andra dagar, någon timme per dag, går meditationen enligt instruktionerna och det känns rätt så intressant att vara här. Men det är ändå med stor lättnad som jag säger hej till Martin den tionde dagen. Alla pratar glatt efter tystnaden, det blir rena hönshuset av kackel i matsalen. Morgonen därpå är det städning och sedan är vi fria.

Goenka sade att kursen är bra för oss, alla går härifrån glada. Jag tänker i mitt stilla sinne att det är lättnad över att äntligen komma härifrån. Men det är väldigt speciellt att komma så nära sig själv, lära känna sig själv när det inte finns några störande moment runtomkring. Sina farhågor, förhoppningar.

Kommer vi att gå in i ett nytt Goenka-retreat?

Ja.

Men inte denna månaden.

Gången till meditationssalen, kvinnornas rum till vänster


Andra berättelser från vår resa

  • I Buddhas fotspår i BodhgayaI Buddhas fotspår i Bodhgaya Vi bestämde oss redan dagen efter vår kurs på Tushita att vi ville studera våra sinnen ännu mer. Efter några dagars pusslande med busstidtabeller och flygbiljetter åkte vi ner till […]
  • Tillfälligt avbrott – in i tystnadenTillfälligt avbrott – in i tystnadenSå var det dags att gå in i tystnad igen. Idag åker vi till Nilambe för att meditera i 10 dagar. Inget internet. Ingen ström. Ingen mobiltelefon. När vi hörs nästa gång har vi tagit oss […]
  • Hipp, Hipp, Hurra (tystnad)Hipp, Hipp, Hurra (tystnad)Idag fyller jag år. Trettiotre. En ganska bra ålder. Speciellt om man året innan fyllde trettiotvå. Många åker bort när de fyller år. Jag åker Hit. Hit här och nu. Så nu går vi […]
  • Tystnaden över – med råge!Tystnaden över – med råge!Nu ligger vi långt efter med inläggen. Sedan vi skrev sist så har följande hänt: Vi har varit inne 8 dagar på centret Nilambe (gick ut ett par dagar tidigare) Vi har gått omkring i […]
  • Med mamma i norra BorneoMed mamma i norra Borneo Vi står och väntar vid ankomsthallen i Kuala Lumpurs flygplats. Äter en donut. Ler åt alla taxichaufförer som ropar ut namn när någon som ser ut som en affärsman kommer ut genom […]

Lämna ett svar