Hektiskt ostressat i Hanoi

Hus i Hanoi

I flera kvarter gick jag och undrade när vi skulle lämna den hektiska gatan. Efter en stund insåg jag att tempot bland de galna scooterförarna var det normala.

Det är inte så att de verkar ha bråttom. De rör sig bara väldigt snabbt. Kaos. Fast utan stress. Ungefär som någon som löptränar. Försöker komma fram så snabbt som möjligt men inte stressad.

Trafiken på de mest trafikerade stråken här i Hanoi påminner om ett inslag om myror från Ett med naturen. På något sätt lyckas de röra sig framåt från alla håll samtidigt. En sjuvägskorsning kokar nästan över av scootrar och bilar som rinner in från alla håll. Men på något sätt verkar de flesta komma dit de skall.

Efter några timmars vandrande i huvudstadens centrala delar börjar jag vänja mig. Det är så här Hanois puls är. Längs gatorna sitter Vietnameser hukandes på små plaststolar och dricker något gult och äter solrosfrön. Eller sitter och äter nudlar och dricker öl. Eller bara sitter.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om staden. Det är kaos och energi och allt det där jag brukar tycka om. Samtidigt finns en mer rättfram och brysk energi i människorna.

Vi får se vad jag känner om någon dag. Vissa städer behöver växa in på en.

Jag behöver kanske vänja mig vid att röra mig snabbt utan att bli stressad?


Andra berättelser från vår resa

  • Tillbakablick: Ha-Long BayTillbakablick: Ha-Long BayVi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss. Ibland vinner naturen. Till och […]
  • Vattenvägen till VietnamVattenvägen till Vietnam Det regnade när vi kom in i Vietnam. Vid en flodkrök blev vi stående i tre timmar eftersom floden hade översvämmat hela vägen. När det började skymma tröttnade en busschafför på […]
  • Rom och Cola i UdaipurRom och Cola i UdaipurUdaipur är tystare. Inte tyst, men tystare. På kvällarna satt vi på en av de många roof-top restaurangerna. Från takterasserna såg vi ut över sjön och bort mot ön och vidare ut över bergen […]
  • Bankärenden, försäkringar och annat tjaffsBankärenden, försäkringar och annat tjaffsDet är först när man skall iväg som man inser hur mycket beroenden. Vi springer ofta omkring och ser oss som oberoende och fria. Men när vi nu skall iväg så här är det mycket som skall […]
  • Jag kastar loss från BangkokJag kastar loss från Bangkok Vi packar. Igen. Ibland känns det som resande är ett långt pärlband av ankomster och avgångar. Början och slut. Sedan ny början och nytt slut. Som allt annat då. Imorgon lämnar vi […]

Lämna ett svar