Grönt te i Darjeeling

En kopp Darjeelingte

– No sugar for green tea, säger hon.

Jag mumlar tillbaka godkännande, men hon har redan vänt sig om och burit bort sockerfatet. Det var ingen fråga tydligen. Grönt te utan socker brukar bli ganska beskt och osmakligt när det kallnar. Inte gott. I alla fall är det så i Sverige.

Jag tittar ut över bergen. Genom diset kan jag precis skönja blågrå kullar. Härifrån ser jag inte så mycket av theplantagen.

Darjeeeling känns mest kallt och fuktigt. Till bredden full med indiska turister. För några år sedan var det flest utlänningar, nu har det ändrats. Indiska medelklassfamiljer från Calcutta kommer hit för några dagars avkoppling.

Om det inte vore för den stora platt-tvn på väggen mittemot skulle inredingen passsa in i ett gammalt svenskt vykort. Rottingmöbler och glasbord. Brunt och gröngult. Abba varvas med Beatles genom den små högtalarna i hörnet. Omedveten nostalgi. Hade det varit Sverige skulle här säljas jättelika kanelbullar och käleksmums. Kanske hade servitriserna haft små söta förkläden. Utan tvekan dyrt.
Teet börjar kallna nu. Men utan att få den bittra smaken det ofta får i hemma. Det har en enkel, grön smak.

Undra vad kommer jag tycka om teet hemma? Kommer jag kunna undvika att jämföra med Darjeelings?

Jag hoppas att jag inte kommer bli en sån som jämför hela tiden. En sån som säger ”jo det var rätt okej det här teet, men ingenting jämfört med Nanthmull Special edition i Darjeeling. Du skall bara veeeeta hur fylligt det smakar”. Det är lätt att bli sån. Plötsligt fastar jag i att jämföra det jag dricker, istället för att bara smaka på det. För just där och då spelar det ingen roll hur det Indiska teet smakar. Eller rättare sagt, det smakar just då ingenting alls, det är bara ett minne. Förvrängt och färgat av vem jag var då.

Den enda smaken som finns är det i koppen framför mig. Som jag antingen kan bestämma mig för att tycka om eller tycka illa om. Jag kan ge smaken etiketten Gott eller Inte Gott. Om jag väljer etiketten Gott kommer vissa känslor poppa upp, väljer jag Inte Gott kommer andra ta plats istället.

Kanske är det som med att klaga, att man kan bli bra på att klaga? Ju mer man klagar ju lättare är det att hitta saker att klaga på. Plötsligt är klaga det man kan och det man gör. Inte för att man vill eller mår bra av det utan för att man tränat sig till det. Kanske kan jag vända på det? Försöka sätta positiva ettiketer på så mycket som möjligt, snarare än jämföra. Säga ”Gott” snarare än ”Inte lika gott som…” och ”Bitter smak” snarare än ”Äcklig”. För bitter smak kan jag fortfarande uppskatta lite, medans äckligt alltid är, tja, äckligt. Kanske är etikettbytandet värt ett försök och se vad som händer?

Det gröna teet har kallnat helt nu. Jag dricker upp sista dropparna.

Teet smakar lite bittert…


Andra berättelser från vår resa

  • Halvsemester i PuriHalvsemester i Puri Efter ett par veckor i Bodhgaya hade Madeleine fått nog av insikter och reflektion och behövde bad och paradis. Vi dividerade om vart vi kunde åka, och en joker dök upp i leken. […]
  • Tre stora städer: Hyderabad – Delhi – JaipurTre stora städer: Hyderabad – Delhi – Jaipur Efter Puducherry stack vi äntligen norröver. Först till Hyderabad med skränig nattbuss som visade Bollywoodfilm klockan tolv på natten, med medsångare även i bussen. Trötta och varma […]
  • Koncentration i MatrimandirKoncentration i MatrimandirVi är på plats vid nio. Dagen innan såg vi golfbollen utifrån. När vi ankommer får vi först se ännu en film om Auroville och Matrimandir. Det är verkligen guld på utsidan. Bladguld mellan […]
  • En dag i bilder: BodhgayaEn dag i bilder: BodhgayaDagarna bara flyter fram för oss. Vissa dagar gör vi ingenting, andra dagar massor. De flesta dagarna är ganska oplanerade och saker bara dyker upp. Så vi tänkte göra en liten fotodagbok […]
  • Bröllopsnatt i PuriBröllopsnatt i Puri”Min vän gifter sig idag – jag har sagt att ni kommer med mig när jag åker dit halv elva ikväll!” säger Ameer. Vi skulle bara inom hans internetcafé för att säga tack för dagens utlykt […]

Lämna ett svar