Inlägg i november, 2012

Tillbakablick: Ha-Long Bay

Vi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss.

Ibland vinner naturen. Till och med när vi överöser den med skräp och turister och båtar och diesel. Ha Long Bay i norra Vietnam är en sådan plats.

Uppströsslade i en bukt ligger fantastiska klippformationer. Tusentals öar i fridfullt vatten. Eller i tidigare fridfullt vatten. Nu finns det en hel industri kring turismen här. Hundratals båtar åker ut varje dag, stannar en natt eller två, och guppar sedan tillbaka med turisterna till fastlandet igen. Alla gör samma stopp; en kalkstensgrotta, en oljig badstrand, en fiskeby som numera varken kan kallas by eller har speciellt mycket med fiskare att göra. En del paddlar kayak. Små båtar i olika standard åker samma rutt. Övernattar i ungefär samma område. På nätterna hör vi musik från de andra båtarna, så nära har vi ankrat varandra.

Vi sover i sval luftkonditionerad hytt. Lyxig. Med egen dusch och toalett. Får tre rätter serverade om dagen. Allt välorganiserat och vant.

Men trots det oljiga vattnet. Trots karaoken från de andra båtarna och trots att dieseldoften ligger tung över bukten lyckas naturen vinna.

De ståtliga öarna är fantastiskt vackra med sin gråa sten och gröna toppar. Vi önskar att de får vara så ett bra tag till.

Heja naturen!

Läs mer

Tillbakablick: Sipadan

Vi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss.

Vi får oftast två reaktioner av dykare om vi nämner Sipadan. Antingen ”Sipadan är verkligen grymt” eller ”Sipadan verkar verkligen grymt”. Numera reagerar vi som de förstnämnda.

Någon timmes båtfärd från den sydostliga kusten av malaysiska borneo ligger denna sägenomspunna dykplats. En vulkanö med ett rev strax utanför och därefter en femhundra meter djup vägg ner till nästa botten. Skyddat från fiskare sedan många år är det ett paradis för dykare.

Här dök vi en dag i oktober. Tre dyk på Sipadan hade vi skrivit upp oss på. Det behövs speciella tillstånd för att dyka där och då max 120 dykare per dag får åka dit gäller det att boka i tid. Vilket vi gjorde. Vilket vi är tacksamma för!
För det var fantastiska dyk. Även om det var lite molnigt sprakade färgerna från korallerna. Överallt var fiskar. Vår dykguide rekommenderade oss att fokusera på de stora djuren istället för småfisken. Vilket vi gjorde.

Mäktiga whitetip reefsharks seglade förbi under oss. Jättesköldpaddor flög stilla genom vattnet. Barracudor hängde lite lojt under en klippformation. Allt ackopanjerat av mängder av färger och former av tropiska fiskar.

Det var underbart. Det låter lite torfigt i jämförelse med upplevelsen men det är nog det närmaste vi kommer.

Sipadan är grymt!

Läs mer

Tillbakablick: Taj Mahal

Vi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss.

Taj Mahal

En stor ansamling stenar

 

Även med huvudvärk och feber är Taj Mahal mäktigt. Tycker jag. Madeleine var inte lika imponerad. Hon hade hoppats på ett palats men innandömet är bara en sarkofag. Väl inne går man i en cirkel kring en kista och vipps är man ute igen.

Fast jag tycker det är häftigt. Framförallt byggandet. Alla år av slit. Alla de dagar som tusentals människor steg upp, gick till byggnadsplatsen och arbetade hela dagen. Sedan hem igen och upp morgonen efter för att göra samma sak. Vecka efter vecka. År efter år.
Vissa dagar regnade det förfärligt, andra var det varmt som i en stekugn. Och byggandet var deras liv.

De kunde se hur allt sakta började ta form. Hur tornen i hörnen började växa. Grunden för väggarna kom på plats och inskriptionerna över valven blev klara.
Oavsett vad man tycker om byggnaden är det en förbannat stor hop med stenar som kastats om för att bli just Taj Mahal.

Läs mer

Ytterligare en inre resa

Det är nog inte för alla, men för oss är det en annan typ av äventyr. Efter femton månaders resande ute i världen skall vi i en månad vara resande inne i världen.
Imorgon går vi in i ett månadslångt retreat. In i ett tibetanskt kloster strax utanför Katmandhu. En månad av studier och meditationer.

Reglerna är ungefär som de brukar. Fem budord, tystnad hela dagen förutom en timmes diskussionsgrupp på eftermiddagen, upp tidigt, lägga sig tidig. Enkel mat och enkelt boende.

Den stora frågan är kanske varför vi gör detta istället för att resa till säg Bali? Just så här kvällen undrar vi lite. Vi får se om vi har ett bra svar när vi kommer ut igen. Lagom till Lucia.

Bloggen kommer inte vara helt tyst. Vi har skrivit små tillbakablickar. Saker som hänt på resan som inte riktigt passat in i andra inlägg. De är skrivna i förväg och kommer ploppa upp på bloggen på torsdagar. Helt automatiskt utan att vi är ens i närheten av en dator. Så att ni inte helt glömmer bort oss alltså.

På återseende i December!

Läs mer

Frukost på 4200 meters höjd

Det är förbannat kallt. Jag har en funktionströja, en fleacetröja och en jacka på mig. Ändå fryser jag lite. Klockan är inte mer än runt sex på morgonen. Här går lägger man sig tidigt för att kunna gå upp tidigt. Vi hoppar in i den stora jeepen och beger oss norröver.

Snart hoppar vi fram på den steniga och gropiga vägen.

Runt omkring oss reser sig dramatiska berg. Då och då möter vi andra jeepar och någon av oss får backa tillbaka till en lämplig mötesplats. En kall höstsol dränker bergen i en mjuk, gyllene färg. Det känns som en sån där perfekt höstmorgon. Kall, krispig och rejält frisk. Vi kör längsmed stup och förbi vattenfall. Upp mot nästa bergskam och ner i nästa dal. Över små broar med piskande böneflaggor fastsatta i räckerna. Framför broarna skyltas det att bara ett fordon åt gången kan köra över bron. Då och då kommer vi till militärförläggningar och de kontrollerar våra tillstånd. Vi är i Sikkim i nordöstra Indien. En liten stat med stora berg som gränsar till Bhutan, Nepal och Tibet. Vi är på väg upp i den norra delen. Oroligheter gör att gränsen mot framförallt Tibet kontrolleras noga av militären. Kina tycker fortfarande inte om gränsdragningen som gjordes för många år sedan. Längst upp i norr får inga utlänningar komma, men vi får ta oss en bra bit upp. I alla fall i de fem dagar som vårt speciella tillstånd för norra Sikkim gäller.

Efter två timmar stannar vi vid en grupp små trähus som ligger längs med vägen. Den sista biten har varit extra brant och precis innan åkte vi igenom en militärbas omgiven av skyddande staket. På en handmålad gul skylt deklarerade dom med svarta bokstäver att detta var den högst belägna militärbasen i Indien. Vi är på 4200 meters höjd.

Den kalla tunna luften svider lite i näsborrarna. Jag ler brett när jag hoppar det långa steget från baksätet i jeepen ner på grusvägen.
Vi går in i köket i ett blått hus som också är en liten affär. Mitten av rummet domineras av en liten vedeldad, svart kamin vars skorsten sticker upp genom taken. En kittel med varmt vatten står mitt på. Nära kaminen runt väggen står bänkar. Vi sätter oss ner. Snabbt skjuter jag fram mina kalla fötter mot den välkomnande värmen från kaminen. Mössan får sitta på även inomhus. På de tunna träväggarna sitter bleknade idolplanscher uppsatta men det hjälper bara lite mot den bitande kylan utanför.

Vår guide pratar snabbt med frun i familjen och snart uppenbarar sig en varsin kopp kryddigt mjölkthe. En stund senare är vår frukost uppdukad. Ångat bröd med smällt smör och sylt samt krämig nudelsoppa. Nu har flera andra kommit och anslutit sig till rummet. Rummet börjar långsamt värmas upp av fler koppar the och skratt. Enkelheten och människorna gör frukosten fantastisk.

Efter frukost åker vi ett hundratal meter längre upp på vägen, förbi svarta, håriga yakar. Precis när vi kommit över ett krön breder sig en fantasisk dal ut framför oss. Dagens mål. Gopta valley.

Jag hoppar ur bilen igen. Blir helt mållös. Det går liksom inte att fullt ta in eller formulera det jag upplever. Det ligger bortom orden. Brungrönt gräs och sly breder ut sig och mitt i dalen rinner en lekfull bäck med rent, kallt vatten.
Bergen höjer sig majestätiskt runt omkring. Stillheten är nästan bedövande. Som en verkligare verklighet. Långt borta från civilisation och människor. Morgonsolen skiner blekt.
Jag ler. Andas djupt in. Leende. Lugn. Och lycklig.

Läs mer
Sida 1 av 11