Frukost på 4200 meters höjd

Postat av Martin den 8 nov, 2012 i Blogg | Inga kommentarer

Det är förbannat kallt. Jag har en funktionströja, en fleacetröja och en jacka på mig. Ändå fryser jag lite. Klockan är inte mer än runt sex på morgonen. Här går lägger man sig tidigt för att kunna gå upp tidigt. Vi hoppar in i den stora jeepen och beger oss norröver.

Snart hoppar vi fram på den steniga och gropiga vägen.

Runt omkring oss reser sig dramatiska berg. Då och då möter vi andra jeepar och någon av oss får backa tillbaka till en lämplig mötesplats. En kall höstsol dränker bergen i en mjuk, gyllene färg. Det känns som en sån där perfekt höstmorgon. Kall, krispig och rejält frisk. Vi kör längsmed stup och förbi vattenfall. Upp mot nästa bergskam och ner i nästa dal. Över små broar med piskande böneflaggor fastsatta i räckerna. Framför broarna skyltas det att bara ett fordon åt gången kan köra över bron. Då och då kommer vi till militärförläggningar och de kontrollerar våra tillstånd. Vi är i Sikkim i nordöstra Indien. En liten stat med stora berg som gränsar till Bhutan, Nepal och Tibet. Vi är på väg upp i den norra delen. Oroligheter gör att gränsen mot framförallt Tibet kontrolleras noga av militären. Kina tycker fortfarande inte om gränsdragningen som gjordes för många år sedan. Längst upp i norr får inga utlänningar komma, men vi får ta oss en bra bit upp. I alla fall i de fem dagar som vårt speciella tillstånd för norra Sikkim gäller.

Efter två timmar stannar vi vid en grupp små trähus som ligger längs med vägen. Den sista biten har varit extra brant och precis innan åkte vi igenom en militärbas omgiven av skyddande staket. På en handmålad gul skylt deklarerade dom med svarta bokstäver att detta var den högst belägna militärbasen i Indien. Vi är på 4200 meters höjd.

Den kalla tunna luften svider lite i näsborrarna. Jag ler brett när jag hoppar det långa steget från baksätet i jeepen ner på grusvägen.
Vi går in i köket i ett blått hus som också är en liten affär. Mitten av rummet domineras av en liten vedeldad, svart kamin vars skorsten sticker upp genom taken. En kittel med varmt vatten står mitt på. Nära kaminen runt väggen står bänkar. Vi sätter oss ner. Snabbt skjuter jag fram mina kalla fötter mot den välkomnande värmen från kaminen. Mössan får sitta på även inomhus. På de tunna träväggarna sitter bleknade idolplanscher uppsatta men det hjälper bara lite mot den bitande kylan utanför.

Vår guide pratar snabbt med frun i familjen och snart uppenbarar sig en varsin kopp kryddigt mjölkthe. En stund senare är vår frukost uppdukad. Ångat bröd med smällt smör och sylt samt krämig nudelsoppa. Nu har flera andra kommit och anslutit sig till rummet. Rummet börjar långsamt värmas upp av fler koppar the och skratt. Enkelheten och människorna gör frukosten fantastisk.

Efter frukost åker vi ett hundratal meter längre upp på vägen, förbi svarta, håriga yakar. Precis när vi kommit över ett krön breder sig en fantasisk dal ut framför oss. Dagens mål. Gopta valley.

Jag hoppar ur bilen igen. Blir helt mållös. Det går liksom inte att fullt ta in eller formulera det jag upplever. Det ligger bortom orden. Brungrönt gräs och sly breder ut sig och mitt i dalen rinner en lekfull bäck med rent, kallt vatten.
Bergen höjer sig majestätiskt runt omkring. Stillheten är nästan bedövande. Som en verkligare verklighet. Långt borta från civilisation och människor. Morgonsolen skiner blekt.
Jag ler. Andas djupt in. Leende. Lugn. Och lycklig.