
Tillbakablick: Taj Mahal
Vi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss.
Även med huvudvärk och feber är Taj Mahal mäktigt. Tycker jag. Madeleine var inte lika imponerad. Hon hade hoppats på ett palats men innandömet är bara en sarkofag. Väl inne går man i en cirkel kring en kista och vipps är man ute igen.
Fast jag tycker det är häftigt. Framförallt byggandet. Alla år av slit. Alla de dagar som tusentals människor steg upp, gick till byggnadsplatsen och arbetade hela dagen. Sedan hem igen och upp morgonen efter för att göra samma sak. Vecka efter vecka. År efter år.
Vissa dagar regnade det förfärligt, andra var det varmt som i en stekugn. Och byggandet var deras liv.
De kunde se hur allt sakta började ta form. Hur tornen i hörnen började växa. Grunden för väggarna kom på plats och inskriptionerna över valven blev klara.
Oavsett vad man tycker om byggnaden är det en förbannat stor hop med stenar som kastats om för att bli just Taj Mahal.