Inlägg taggade "dykning"

Tillbakablick: Sipadan

Vi är i ett månadslångt retreat i Nepal. Tillbaka 12/12. Detta är ett automatpublicerat inlägg vi skrev innan vi gick in. Så ni inte glömmer bort oss.

Vi får oftast två reaktioner av dykare om vi nämner Sipadan. Antingen ”Sipadan är verkligen grymt” eller ”Sipadan verkar verkligen grymt”. Numera reagerar vi som de förstnämnda.

Någon timmes båtfärd från den sydostliga kusten av malaysiska borneo ligger denna sägenomspunna dykplats. En vulkanö med ett rev strax utanför och därefter en femhundra meter djup vägg ner till nästa botten. Skyddat från fiskare sedan många år är det ett paradis för dykare.

Här dök vi en dag i oktober. Tre dyk på Sipadan hade vi skrivit upp oss på. Det behövs speciella tillstånd för att dyka där och då max 120 dykare per dag får åka dit gäller det att boka i tid. Vilket vi gjorde. Vilket vi är tacksamma för!
För det var fantastiska dyk. Även om det var lite molnigt sprakade färgerna från korallerna. Överallt var fiskar. Vår dykguide rekommenderade oss att fokusera på de stora djuren istället för småfisken. Vilket vi gjorde.

Mäktiga whitetip reefsharks seglade förbi under oss. Jättesköldpaddor flög stilla genom vattnet. Barracudor hängde lite lojt under en klippformation. Allt ackopanjerat av mängder av färger och former av tropiska fiskar.

Det var underbart. Det låter lite torfigt i jämförelse med upplevelsen men det är nog det närmaste vi kommer.

Sipadan är grymt!

Läs mer

[VIDEO] Dykning på Perhentian Islands

Vi seglar fram under vattnet. Efter en veckas förkylningar har vi äntligen tagit vårt Advanced Open Water, ett dykcertifikat som låter oss gå ner djupare och göra lite specialdyk.

Vid Sugar Wreck, ett sjunket fartyg med sockerlast, hittar vibambuhajar, lejonfiskar och barakudor. Vid ett annat dyk simmar en nyfiken sköldpadda förbi och tittar på Martin innan den paddlar vidare mot några koraller.

Vi blir omgivna av fiskstim, tittade på av vaktande clownfiskar och studerade av en muräna när vi simmar förbi. En liten snigel som kallas julgran står gnistrande gul när vi kommer och försvinner snabbt in i sitt skal när vi tittar för närgånget.

Det är en annan värld här nere. Och vi njuter av varenda sekund i den.

Direktlänk till youtube.

 

Läs mer

Kondomer, vegetariskt kaos och underbara stränder

Solnedgång i Port Benton

Planet landar, två timmar försent. Det är varmt i Manilla. Även på kvällen då vi kommer. Fuktigt. Smutsigt.  Hittar en bankomat, fyller plånboken med ny valuta. Pesos. Hittar en taxi som tar oss till vårt hotell. Staden ser ruffig ut. Guideboken har rätt. Ryktet också. Manilla verkar vara mest vara en skitig charmlös stad. Och farlig. Hotellet avråder oss från att gå de hundra metrarna till närmaste internetkafé.  – Not safe now. Tur att vi bara har en natt här.

Tidigt på morgonen går nästa flyg. Legaspi. Valhajar. Snart märker vi att det kommer bli problem med maten på filippinerna.

–  Vegeterian? You mean vegetables? What do you mean?

När vi beställer nudlar till lunch ber vi om enbart grönsaker. In kommer nudlar med kyckling, räkor och bläckfisk.

– Excuse me, no meat. We only eat vegetables. OK?

– OK! I´m sorry. Will get you new one.

In kommer samma tallrik nudlar. Nästan all kyckling pillade dom bort. Men räkorna och bläckfisken är kvar. Suck. No tip for this place.

Men snart vänder det. Som det brukar göra. Bara vi kommer bort från Manilla och dammiga Legaspi öppnar sig ett annat Filippinerna. Vatten. Grönska. Solnedgångar. Paradis. San Miguel Light. Pizza. Och amerikanska sitcoms!

Sitcoms och kondomer

Filippinskt häng

USA har officiellt lämnat ön för länge sedan. Men fortfarande har de militärbaser här. Små konstgjorda kulturella öar fulla med amerikanska soldater. Filippinerna ser USA som sin allierade. Hur USA ser på Filippinerna vet jag inte. Småbråkig och lite synd om kanske. Men kriga mot Kina för att hjälpa Filippinerna vill dom nog inte. Chinas export är viktigare än internationella avtal och Filippinska landsgränser. För ett tag sedan skänkte USA ett gammal fartygtill Filippinerna. När Filippinerna för några veckor sedan skulle spänna musklerna mot China inser de att de inte har vapen nog på båten. Men den var ganska snygg rekvisita.

Pensionerade soldater stannar ofta kvar och slår sig ner med sin nyfunna Filippinska kärlek för att leva lata dagar.

Ungdomarna gillar amerikanska sitcoms. Några tjejer vi träffar i Donsol älskar Big Bang Theory. Som vi. Fast How I Met Your Mother är bättre tycker dom. Övriga samhället är konservativt katolskt. Här styr kyrkan. P-piller får inte diskuteras i skolan.  Aborter är olagliga. Men kondomer går bra tydligen. Överallt ser vi reklam för lakrits-, kokos- och chokladkondomer. Närhet och kärlek visas inte öppet här. Ett laddat ämne . De har till och med en speciell förkortning för det som man kan vara för eller emot. PDA, Publicly Displayed Affection.

Leriga grusvägar blir oframkomliga lervägar

Lervägar mot Port Berton

Städerna påminner lite om ett ordnat Sri Lanka. Mycket grusvägar. Några dåliga, gjutna betongvägar. De spruckna betongvägarna är skumpiga. Grusvägarna blir till lervägar när det regnar. Oframkomliga under regnperioden. På väg till Port Barton på Palawan kör vi nästan fast med vår scooter när leran blir flera decimeter tjock. Madeleine hoppar av, jag försöker skjuta fram scottern. Några dagar senare när vi skall tillbaka har det regnat ännu mer. – Rained last night so you wont be able to get back by scooter today, informerar hotellägarinnan. Go to tourist information they might help.

Snart står vi vid turisthjälpen. – Jo vi har en scooter och behöver tillbaka till Puerto Princesa. Bussen? Jaha, vi kan ta scootern på den? Och när går den?

En kvart senare är vår scooter fastsurrad bak på bussen och vi kan bege oss tillbaka. Om man skiter i säkerhet går allt snabbt.

Efter Palawan flyger vi till Cebu. Vi hittar ett japanskt hotell. Käkar friterad tofu till kvällsmat vid halv elva. Planet försenat fyra timmar.  Inser att jag förstå hur storstäder i sydostasien fungerar nu. Känner rytmen. Skyskraporna som är granne med fallfärdiga ruckel. Känner var billiga hotell frodas och vart apoteken brukar gömma sig.

Kristallklart vatten runt korallrev

Solnedgång på Malapascua

Buss från Cebu till Maya. Innan vi hoppar på säger en kille att det skall ta tre timmar. När vi hoppar på säger chauffören tre och en halv timme. Det tar nästan fem. Dammiga hoppar vi av i Maya.

– You go to Malapascua, frågar en äldre solbränd man när vi hoppar av bussen. Oh, sorry last ferry just left. Not many people go this late. But for 150 pesos my friend will take you. Yes, right away. No waiting. Only you! Pay now. Thanks. OK, come here.

Båten åker så klart inte direkt. Och det är inte bara vi som skall över. Fem minuter efter vi satt oss på båten anländer en buss. Folk strömmar ner i vår båt. Som går efter en dryg kvart. Jag antar att lokalbornas förmåga att lura vita turister är ett mått på hur utvecklat turistmål det är. I så fall är Malapascua är på väg att bli stort. Samtidigt använder lokala fiskarna dynamit när de fiskar. De bokstavligen spränger bort korallerna. Turisternas pengar räcker tydligen inte till alla.

Med rätta är Malapascua på väg att blir stort kan jag säga. För snart har vi glömt bort att vi blev lurade på båtbiljetten. Båten flyger fram över vatten som mer liknar gin. Klart. Blått.  Här blir vi kvar.

Födelsedagsöl

Madeleines födelsedag firar vi med en solnedgångstur. Med snorkel och en frysbox fylld med iskall San Miguel. Till och med Madeleine gillar ölen.

Varma lata dagar passerar. Kvällarna slappar vi framför en fläkt och pratar med nyvunna vänner. Nätterna ser vi stjärnbilderna spraka i den svarta natten. På morgonen väcks vi av tupparna. Längs de fantastiska stränderna ligger dykresorts och mindre hotell. En del har egen strand.

Underbar snorkling

Filippinerna är en märklig mix. Håller man sig bara vid turisthålen som Barocay och Malapascua påminner det en del om Malaysia fast kristet. Är man i de mindre städerna känns kaoset på de dammiga grusvägar indiskt. Samtidigt som de talar bara engelska och gillar How I Met You´r Mother på tv. Hårdheten från år av instabilitet finns här också. Fickor av uppror berättas om i tidningarna. Bussar som sprängs på de oroligare öarna. Dödsstraff på narkotikasmuggling. En schweizare vi bodde hos i Puerto Princesa på Palawan konstaterade att borgmästaren skyddar de utländska boende där: för några år sedan begicks ett inbrott i ett av husen till en utländsk boende, de tre tjuvarna hittades och sattes snabbt i finkan. Den officiella historien är att de försökte rymma därifrån, men att de blev ihjälskjutna i flykten.  – Märkligt att de tre tjuvarna hade identiska kulhål mellan ögonen dock, konstaterar Schweizaren torrt. Hård filippinsk rättvisa.

Läs mer

Dykning på paradisiska Perhentian Islands

Så var våra två veckor i paradisiska Perhentian Islands över. Fantastisk dykning, lugn och ro och schysst väder summerar nog det hela. För även om det var lite ostadigt sista veckan så var det för det mesta underbart soligt väder. Som en resekatalog fast på riktigt.

Det var en mindre svenskinvasion veckan innan påsk. Vi hörde svenska överallt. Kanske berodde det på öarnas placering. Det tar ett tag att ta sig dit. Först flyg/buss/tåg till Khota Besut och därefter små, guppiga snabbåtar ut till öarna. Lite lagom krånligt. Som kanske passar unga svenskar.

Runt öarnas kanter ligger små stränder utslängda med bungalows uppskrämda mot sluttningarna. Mitt på öarna är det bara djungel och berg. Här finns inga bilar eller mopeder. Skall du ta dig från en ö till en annan blir det att gå. Eller hyra en liten båt.

Redan en av de första dagarna stack vi ut på en snorklingstur. Fantastiskt klart vatten med massor av fiskar i alla möjliga färger. Därefter slappade vi lite. Läste böcker och spelade spel och åt mat. Ungefär så lunkade våra dagar fram. En vecka innan det började dags för att sticka ifrån öarna bestämde vi oss för att dyka.

Det enda som förklarar upplevelsen är ett långt ”Aaaaahhhhh”. Underbart, klart vatten. Mängder med Nemo-fiskar och anemoner och akvariefiskar och stim med gula fiskar. Stim med blåa fiskar. Stim med gul-blåa fiskar.

Efter det var vi fast. Här skulle dykas.

Andra dyket gjorde vi någon dag senare. Lite djupare. Direkt ner till 17 meter från båten. Efter någon minut ser vi en sköldpadda simma nära oss. Vi stannar till. Sköldpaddan tittar lite nyfiket på oss samtidigt som den tuggar lite lojt på någon växt som är hans frukost. Han rör sig lite mot Madeleine. Stannar nån meter ifrån innan intresset för mat blir för stort och han vänder om och simmar för att leta mer frukost. Det är märkligt egentligen. Här bokstavligen dyker vi ner i hans värld. Där han lever varje dag. Här sover han. Äter. Och gör allt annat som man nu gör som sköldpadda. Och för en vecka sedan visste jag inte att han fanns. Världen är fantastisk!

Totalt hann vi med tre dyk på Perhentian. Det var en skön start. Både jag och Madeleine kände att vi behövde lite extra energi av att göra saker. Hur skönt det än kan vara att ladda batterierna måste energin användas någon gång också. Och dykning var perfekt för oss!

Nu ser vi fram emot Filippinerna. Första anhalten är Donsol och snorkla med valhajar. Undrar vad de äter till frukost?

 

Läs mer
Sida 1 av 11