Inlägg taggade "Indien"
En dag i bilder: Puri
Den sista dagen i Puri ville Ameer att vi skulle följa med honom till hans by och träffa hans familj. Vi skulle sova i Bhubaneswar sista natten eftersom vi dagen efter skulle åka därifrån till Kerala med tåg. Byn ligger på vägen mellan Puri och Bhubaneswar så planen var att åka till byn, sedan till Bhubaneswar innan zoot stängde kl fem. Så vi ville vara på zoot senast tolv. Vilket vi berättade tydligt för Ameer. Han försäkrade oss om att det var lugnt.
08:13 Tid för rakning
Vi går ner till Ameers internetcafé. Vi har bestämt träff halv nio. Då Martin börjar likna Leif Pagrotsky i ansiktet bestämmer han sig för att gå till en barberare. Brukar ta fem minuter att fixa. Jag berättar för Ameer om mina planer och att jag kommer vara tillbaka om tio minuter. Det var ett misstag. Allt med Ameer blir ett projekt. Så han ringer en kompis som har en motorcykel (stället jag tänkte raka mig på duger inte) och två minuter senare är Ammer, jag och han kompis på väg skumpandes mot en barberare. Madeleine får ta över internetcafét så länge. Trekvart senare är vi tillbaka. Då har jag förutom rakning även fått en massage med hjälp av en jättelik surrande plastdelfin. Dessutom hann vi inom Ameers lägenhet i Puri och hämta en stor resväska. Som vi tar med på mc:n. Jag påminner honom om zoot innan klockan tolv. Han säger inga problem.
09:10 Tillbaka vid Caféet
Vi får reda på att det inte blir autorickshaw utan taxi idag. Dessutom skall vi lämna av ett slovenskt par på Konark tempel. Nu börjar vi se vartåt det barkar. Så vi har nu två val: antingen börjar vi slåss mot tiden och försöker strukturera upp och planera dagen, eller så skiter vi i det och inser att detta är Indien. Vi väljer något uppgivet alternativ nummer två.
10:40 Frukost hos Ameers
Frukosten smakar förträffligt. Ameers syster lagade till en lök-ägg-kryddröra till det nysteka brödet. Vi äter med glupande aptit. I rummet bredvid ligger Ameers sju månader gamla dotter och jollrar lite. Hon är sju månader nu. Då och då springer en av småflickorna in i rummet och tittar till henne. Ameer, hans mamma och hans fru är och köper en guldring och halsband. Huset vi sitter i byggdes av Ameers nu avlidne far. Här bor Ameer, hans fru, en äldre syster och hennes man och hans yngre syster. Dessutom några barn.
11:45 Promenad i byn
11:52 Inlastning i bilen
Nästa anhalt blir en fest. Vi skall lämna av lite folk på en by som ligger ”bara” fem kilometer bort. Tar inte lång tid försäkrar Ameer. Inte mer än en kvart. Följande packar vi in i bilen:
- Chafför
- Ameer
- Ameers fru
- Ameers mamma
- Ameers dotter
- Martin
- Madeleine
12:34 Avlastning av fru, barn, mor och sötsaker
Efter en liten avstickare för att köpa sötsaker till festen(inte helt oväntat att det inte skulle bli raka vägen till festen) är det nu bara fyra personer i bilen igen; chaffören, Ameer och vi. Nu är vi äntligen på väg mot Zoot. Fast först bara lämna av våra väskor på ett hotell som Ameer fixat åt oss. Borde gå snabbt. (Gissa hur det går?)
13:24 Äntligen i Bhubaneswar
Vi kör inom en restaurang och hämtar upp Ameers brorsson. Han har hjälpt till med hotellbokningen. Fast han vet inte vilket hotell det är. Nu är bilen full igen med svenska mått mätt (halvfull med indiska). För att inte störa oss för mycket i baksätet sitter de andra tre fram.
13:55 Inlämning av väskor
Vi hittar hotellet, ett skamfilat skyffe, men nära stationen som vi bett om. Där lastar vi av väskorna och checkar in. Sedan hoppar vi in i bilen igen, och nu får vi Ameer att sitta bak med oss. För tydligen ska brorsonen med till zoot. På vägen dit övertalar vi dock dom att vi klarar oss själva på zoot.
14:30 Framme vid Bhubaneswar Zoo
Phuuu, äntligen framme på Nandankanan Zoo i Bhubaneswar. Försenade men i alla fall två och halv timme kvar till stängningsdags. Madeleine ville hit för att åka på tiger- och lejonsafari. Nu är vi själva igen. Efter att ha varit i Puri med en Brother nästan hela dagarna så är det vidunderligt skönt att få ta sina egna beslut och göra allt så okrångligt som möjligt.
14:43 Tigersafari
Så fort vi kommer innanför grindarna försöker vi hitta någonting att äta. En stund senare när magarna är fulla av märkliga friterade saker och Mountain Dew hittar vi safaribussen och hoppar på. Sedan bär det iväg genom parken. In genom en grindsluss till tigrarna, en tiominuterstur runt där höjdpunkten blir en vit fläck på kameran som är en slö vit tiger. Sedan vidare till lejonen där vi nästan kör på ett vilande lejonpar i en sandbunker precis bredvid bussen. Äntligen lite djur på safarin!
16:50 Skumpig buss hem
Trötta bestämmer vi oss för att åka lokalbussen tillbaka till stan. Vi packar in oss tillsammans med en hord indier och en timme senare kommer vi fram till tågstationen. Hungriga igen. Nu är vi sugna på västerländsk mat igen. Pizza Hut!
17:54 Mot fel Pizza Hut
Vi hoppar in i en autorickshaw som skall ta oss dit. Precis innan vi åker iväg hoppar en ung indier in också. Det händer lite då och då här. Efter tio minuters färd stannar vi framför ett kaffeställe: Coffee Day. Rickshawföraren pekar: ”Pizza”. Nej säger vi bestämt, det är INTE Pizza Hut. Den unge killen vänder sig om och säger ”wait here”. Han springer in på kaffestället, kommer ut igen, ringer någon och vänder sig sedan mot oss: ”Jag var inte säker på att han skulle hitta rätt så därför jag hängde med er. Men vi är ganska nära, så det är enklast att vi går dit. Häng med, jag visar er”. Något surt betalar jag rickshawföraren.
18:10 Vid rätt Pizza Hut
Den unge killen har rätt. Tre minuter senare är vi framme vid en modern västerländsk galleria och där ligger Pizza Hut. Vi tackar honom för hjälpen och han går vidare bort i den indiska natten. Vi äter en varsin fantastisk pizza och njuter av air conditioning och lite lugn och ro. Efter maten går vi runt på gallerian några timmar. Tittar i affärer och äter en glass innan det vi åker tillbaka till vårt hotellrum och ramlar i säng strax efter tio. Nöjda. Trötta. Slitna. Men vem har sagt att ha semester är rena semestern?
Bilder från dagen
Bröllopsnatt i Puri
”Min vän gifter sig idag – jag har sagt att ni kommer med mig när jag åker dit halv elva ikväll!” säger Ameer. Vi skulle bara inom hans internetcafé för att säga tack för dagens utlykt till Konark Temple. Jahopp, där försvann vår lugna och sköna filmkväll. Vi skulle ha gott om tid på oss att äta och ta en stunds vila innan vi skulle åka. Efter maten var klockan åtta, och vi gick tillbaka in till vårt hotell. Något sena men skulle ändå ha två och en halv timme innan bröllopet.
Då ringer mobilen. Det är så klart Ameer. På den krassliga mobilledningen får jag fram att hans vän är på väg nu och att vi skall komma ner så snart som möjligt. I bakgrunden hör jag ett väldans oljud.
Okej, vi skyndar in och duschar, fixar till oss och tar på våra finare kläder. Det är ju trots allt bröllop på gång.
Bröllopskaravan med inburade saxofonister
Tillbaka på internetcafét berättar Ameer att hans väns karavan precis åkt förbi. När man gifter sig här i Puri och Indien är det stort. Enormt stort. Ett inslag under bröllopsdagen är karavanen genom stan. Det var hans väns karavan vi hört i bakgrunden när han ringde.
Bröllopskaravanen verkar oftast bestå av:
- En stor dekorerad vagn med brudparets namn skrivet på.
- Ett tåg med musiker som spelar glad musik sittandes i burar på hjul. Mellan burarna går elledningar så även keyboardisten hörs.
- Dieselgenerator som ger ström åt musikerna och lamporna.
- En sista vagn med högtalare som spelar ut den glada musiken.
- En dansande hop indier. Mestadels herrar i kostym.
- En blomsterdekorerad bil med vinkande brudparet. Tagetes verkar vara den vanligaste blomman.
- Tiotal personer som håller lampor och lysrör för att lysa upp längs vägen. Lamporna är seriekopplade och går till dieselgeneratorn.
Denna karavan körs sedan till själva bröllopsplatsen.
Sent bröllopsbesök
Vi kommer fram till hotellet där bröllopet hålls strax efter tio på kvällen. Tält är uppställda runt den stora gräsplan framför det stora, vitmålade hotellet. I tälten finns mat att hämta och plaststolar och bord är uppställda. När vi kommer verkar de flesta åkt hem och vi ser kanske ett par hundra människor. Ameer berättar det var över femtonhundra gäster på hans systers bröllop. I mitten av planen finns ett finare tält med kuddar där brudparets föräldrar håller hov. Kvinnorna har glittrande, färgsprakande klänningar, medan männen antingen har sobra rockliknande kläder eller enkla tshirts och jeans. De senare är antagligen de som inte står brudparet så nära.
På en stor upplyst scen sitter det uppklädda brudparet och ser just nu ganska slitna ut. Folk kommer upp och blir fotograferade och ger lyckönskningar till de trötta tu. Vi får veta att de kommer sitta där till fyra inatt.
Mat, mat, mat
Ameer tar oss med till några av mattälten och ser till att vi får nudlar, en vegetarisk stark köttbulle och söt mjölkboll av något slag. Ganska gott. Sedan blir vi framforslade till brudparet. Efter ett tjugotal poseringar och lyckönskningar kan vi gå ner från den strålkastarbelysta scenen. Vi orsakar en del uppståndelse; vi är de enda västerlänningarna på plats så många vill ha bilder på oss.
Snart kommer en fantastiskt nöjd man fram och hälsar snabbt och glatt och halvt oförståeligt. Han har gråbruna kläder och en sjal runt halsen. Det är brudens far. Han föser upp oss till bröllopsparet igen. Han vill ta fler bilder med oss och de nygifta. När detta är klart frågar han om vi fått mat. Innan vi ens hunnit svara vänder han sig till en av sina vänner och beordrar honom att ge oss mat.
Två minuter senare sitter vi på cementgolvet i ett litet rum tillsammans med ett tiotal indier. En barbröstad indier rullar fram tunga lerkrus och slevar upp rörorna med händerna. Det låter slaffs när den landar på våra palmblad. Vi äter sörplandes, droppandes, slaffsandes den fantastiska maten. Det är uppsluppen stämning och vi skrattar med indierna åt våra försök att äta utan bestick. När vi inte längre kan äta mer tackar vi för oss.
Sedan beger vi oss ut till Ameer igen och gör oss klara att åka hem igen. Innan vi åker hinner brudens far bjuda in oss på bröllopets fortsättning imorgon. Idag var det brudgummens släkt och vänner som var på plats, imorgon är det brudens tur. Och det bröllopet blir lika stort.
Vi tackar och ger oss iväg. Mätta, glada och trötta. Vilket verkar vara just poängen med indiska bröllop…
Halvsemester i Puri
Efter ett par veckor i Bodhgaya hade Madeleine fått nog av insikter och reflektion och behövde bad och paradis. Vi dividerade om vart vi kunde åka, och en joker dök upp i leken. Puri. Där fanns strand och hav, och det räckte! Tjugofyra timmars sydostlig tågresa senare var vi framme vid kusten, kraftigt försenade eftersom vissa sträckor är för farliga att resa genom på natten på grund av den lokala maoistgerillan. SJs lövhalka kan slänga sig i väggen.
Det kommer tre typer av besökare till Puri: indiska pilgrimer, indiska turister och västerländska backpackers. Alla bor i olika delar av den 200 000 invånare stora staden. Vi bodde på backpackergatan CT Road, i en stor tvårumslägenhet med egen balkong och havsutsikt. Lite slitet, men knappa 100 kronor för utrymme att träna tyckte vi var godkänt.
Datorvirus leder till Brother
Första kvällen i Puri satte vi oss för att kolla mail på ett internetcafé. Snart upptäckte vi att datorn var nedlusad med virus. När vi berättade det för ägaren blev han väldigt orolig och uppriven. Hans datorer och resebyrå var hans levebröd och han själv kunde väldigt lite om teknik. Så jag och Madeleine erbjöd vår hjälp och rensade hans fem datorer på virus fram till halv tolv på natten. Morgonen efter fortsatte vi med att säkra datorerna mot nya hot. Det var så vår vänskap med Ameer började. De följande dagarna bjöd han med oss på utflykter och bröllop och såg alltid till att vi hade dricka och mat när vi surfade på hans ställe. Vi blev hans Brother and Sister. Varje dag kom vi dit några timmar så han kunde gå ifrån och äta lunch.
På jakt efter paradiset
Efter tolv dagar varav fem med magsjuka ville vi vidare. Stranden var fin men skulle man bada där så var det klädsim som gällde på grund av konservativa indier; bikinis drog till sig för många ”nyfikna” blickar. Så nu ville vi ner till Varkala i Kerala. Där skulle havet vara badvänligare och stranden fylld med turister i bikini istället för indiska fiskare som i Puri. Efter en övernattning i Bhubaneswar med Zoobesök på dagen hoppade vi på nattåget söderut. Fyrtiofyra(44!) timmar senare kom vi fram till ett fuktigt, varmt och turistigt Varkala Strand. Det verkade lovande. Vi flöt in i mängden av turister och var helt plötsligt incognito. Ibland är det skönt att inte känna sig som UFOn…
Läs mer
I Buddhas fotspår i Bodhgaya
Vi bestämde oss redan dagen efter vår kurs på Tushita att vi ville studera våra sinnen ännu mer. Efter några dagars pusslande med busstidtabeller och flygbiljetter åkte vi ner till Bodhgaya och Tushitas systercenter Root Institute.
Bodhgaya är den heligaste platsen inom buddhismen. Här under Bodhiträdet blev Buddha upplyst för tvåtusen femhundra år sedan. På den platsen finns idag, förutom trädet, en park med ett stort tempel, bönehjul och stupor. Här i parken mediterar man, gör prostrationer eller bara går runt och känner den magiska atmosfären. Dagens träd kommer från en stickling från trädet som Buddha satt under. Detta då en avundsjuk drottning valde att bränna ner trädet när hennes man kung Ashoka blev för intresserad av buddhismen. Som tur var så fanns redan en stickling på Sri Lanka, som man kunde återplantera här. Det är runt detta jättelika fikonträd som byn Bodhgaya har växt fram.
Bodhgaya ligger i en av de fattigaste staterna av Indien, Bihar. Den dammiga pilgrimsplatsen ligger mellan Varanasi och Calcutta (Kolkata). Här finns tempel i alla smaker. Från mystiska tibetanska tempel med läskiga bilder på demoner till ståtliga thailändska tempel med gyllene drakar och en bild på kungen framme vid altaret. Hit kommer pilgrimer från hela världen och många lärare håller undervisning här. I december kommer Dalai Lama hit och då förväntas det kommer mellan 200.000-500.000 hit för att ta del av undervisningen.
Root Institute ligger en bit från huvudbyn och består av en huvudbyggnad, två tempelbyggnader och flera mindre byggnader för logi. Det var här vi under tio dagar studerade hur sinnet fungerar. Dagen började klockan sex på morgonen och sedan var det meditationer, diskussioner och föreläsningar fram till kvällen.
Huvudsakligen undersökte vi tre frågor om medvetandet:
- Vad består sinnet av? (The Knower and the known)
- Vad består jaget av? (Kallade de fem aggregaten: Kropp, känslor, perception, tankar och medvetande)
- Hur fungerar sinnet, vad leder till lycka och vad leder till lidande? (Mentala faktorer – 51 olika, typ ilska, avundsjuka, omtanke och uttråkning)
Efter djupdykningen in i våra psyken var vi väldigt nöjda och hade fått flera nya vänner. Två av dem bjöd in oss på en utflykt några dagar senare till några kända pilgrimsplatser. Med på utflykten var även en av våra lärare från kursen, Yarphel. Han har varit munk i sisådär femton år.
Vi begav oss till platser som där Buddha levt och lärt ut. Det kändes magiskt att sitta i samma grotta som Buddha mediterat i. Att sitta och läsa och reflektera över den viktigaste texten inom buddhismen, Hjärtsutran, på samma plats som Buddha gav den 2 500 år tidigare var verkligen mäktigt! Plötsligt kändes Buddha inte som en sagofigur längre, utan en man som har levt och gått och pratat just här, i denna verkligheten.
På samma plats Buddha suttit satt nu en tjej från Kullavik och en kille från Vilshult. Funderades över samma frågor som honom. Vem kunde ana det?