Inlägg taggade "Indonesien"

Bali imponerar

Solnedgång vid Nusa Lembongan

Solnedgång vid Nusa Lembongan

Vi ankommer till Denpasar, Balis ”huvudstad”, efter midnatt. Bussen är många timmar sen och natten är varm. Trötta stapplar vi ut från busstationen och beger oss in mot centrum.

I drygt en timme letar vi hotell. Första hotellet är för dyrt. Andra hotellet vi hittar visar sig vara fullt. Nästa därefter för dyrt igen. Fullt, fullt, fullt. Vi är glada att vi bara har de små ryggsäckarna med oss.

Nästan en mil senare hittar vi äntligen ett hotell som har väntat på några gäster som inte verkar komma. Vi får deras rum.

Dagen därpå beger oss till Kuta som är största turistorten på Bali. En bra cappuccino hade inte varit dumt, trots allt.

Kuta är modernt turistmecka

I Kuta möts vi av den ena märkesklädesaffären efter den andra. Här finns shoppinggallerior och Starbucks. Quicksilverreor löser av varandra att förse de många surfande australiska turisterna med badbyxor och surfingbrädor.

Nattklubbar, restauranger, konsthantverk i trä. Allt med hög standard och västinriktat. Här finns allt du vill ha och lite till. Rent och modernt.

Vi blir snabbt trötta på de barbröstade öldyrkarna. Kaffet är gott men lite dyrt.

En och en halv timmes båtfärd mot ön Nusa Lembongan

Filosofisk pool på Nusa Lembongan

Filosofisk pool på Nusa Lembongan

Den lilla ön Nusa Lemongan ligger bara en halvtimmes speedboat från Balis sydöstkust. Vi hittar ett fint boende för lite pengar. AC och varmvatten. Rent och snyggt. Madeleine har blivit trött på sandstränder efter Filippinerna och är glad över den lilla poolen som finns på hotellet. Här spenderar vi lata dagar, lapar sol, läser, äter frukt och tar bilder på solnedgång efter solnedgång.

Snorklar med djävulsrockor

En tidig morgon åker vi med en liten båt ut till Manta Point. Vågorna är höga och vi skvalpar fram och tillbaka i den starka vinden. Så får vår kapten syn på något mörkt vid ytan längre bort. Vi hoppar i och försöker se något. Och där, bara någon meter från oss glider de fram.

Likt stora, svarta änglar seglar de fram precis under ytan. När den inledande rädslan (de är totalt ofarliga) lagt sig kan vi flyta med vid ytan och bara iaktta deras graciösa jakt på plankton.

Svala Ubud

Efter paradisön tar vi oss in till Bali igen. Vi hamnar, till vår förvåning och förtjusning, i konstnärliga Ubud. Kyligare, grönare och mysigare än Kuta. Här bor vi i ett homestay, vilket här innebär rum kring en grönskande innegård med ett litet tempelområde. Ni som läst eller sett ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” (Eat Pray Love) känner igen er. Innanför den dekorerade stenporten finns egen liten värld som stänger ute gatorna och trafiken.

God Kopi Luwak avsmakas

God Kopi Luwak avsmakas

Vi hyr scooter och åker norrut – och uppåt. En kylig kväll vid en vulkansjö följs av en dag av långsamt tillbakavirrande på småvägar. Vi stannar till då och då. Dricker kopi luwak vid ett kaffeplantage. Köper nyplockad frukt direkt från odlarna. Kryssar mellan korrupta poliser som ser turister som en säker inkomstkälla. Allt i lagom svalt och torrt klimat.

Värdighet trots turisterna

Bali var mycket bättre än vad vi förväntat oss. Inte bara paradisstränder. Ön är också full av kultur och tropiska skogar, svalt klimat och underbar snorkling.

Det som imponerar är med vilken värdighet ön har tagit emot turisterna. Även om mycket handlar om stränder och turism finns en vilja att behandla allt varsamt. Speciellt i Ubud. Här har till och med Starbucks gröna skylt fått bytas ut mot en diskretare i trä. Skillnaden mot Phuket eller Koh Phi Phi är enorm. Här syns inga jättekomplex med All-Inclusive hotell. Inga inkastare vid restaurangerna som undrar var du är ifrån. Även om taxichafförerna försöker få dig att åka med just dom går du ändå ganska ostörd till och med genom de mer turisttäta områdena.

Hit åker vi nog fler gånger. Och nästa gång tar vi med undervattenskameran.

Läs mer

Java – inte bara kaffe

Två sidor av Jakarta

Vi kommer in till Jakarta och har egentligen inga planer för Indonesien. Återigen har vi lämnat de stora väskorna och vi känner oss fria att ta dagarna som de kommer. De första två dagarna i landet bor vi på två helt olika ställen – ett guesthouse med slemmigt badrum på ”backpackergatan”, och ett oväntat fint hotell som vi till största delen får gratis för att vi har bokat tio nätter genom Hotels hemsida.

Typiskt backpackerrum... fast med A/C

Badrum badrum

Otypiskt och dyrt backpackerrum

Sedan bestämmer vi oss. Vi åker till Yogyakarta direkt, där ett av världens största buddhistiska monument finns. Sagt och gjort, efter åtta timmars tågresa stiger vi av i ett regnigt Jogja och letar upp ett värdshus.

Borobudur

Soluppgång över Buddha

Klockan fem på morgonen knackar vår chaufför på dörren till vårt lilla rum, och vi åker till Borobudur för en magnifik soluppgång. Luften är krispig, berg och gröna landskap omger oss, och en enormt stor stenstupa från 800-talet är utsmyckad med detaljerade reliefer. Vi är bara en i flocken, då detta är Javas mest berömda turistmål, men mest ser vi skolungdomar. De springer runt och frågar turisterna om de får lov att prata lite med oss, då de har fått en uppgift av sin lärare. Vart bor ni? Kan ni berätta något om ert land? Det hela är en övning i att prata engelska, och en del är nästan omöjliga att förstå – men efter att ha fått höra frågorna tre gånger tidigare så svarar jag på frågorna som om jag förstod dem ändå. De nickar och skrattar tacksamt, även om de inte helt är med på att solen lyser hela natten på sommaren om man kommer långt norrut i Sverige.

I Jogja hittar vi som vanligt en shoppinggalleria där vi beställer in lyxkaffe. Och här snackar vi verkligen lyx. Kopi Luwak. Kaffebönan har passerat genom en mård, plockats upp, rengorts och malts. Här kostar en kopp 65000 rupiah, ungefär 50 kronor. I Europa får man batala 10 gånger så mycket. Kaffet är väldigt syrligt och har nästan ingen beska. Men är inte gott.

Nöjda med Jogja tar vi tåget en timma österut och hamnar i Solo. En trött stad där backpackergatan verkar vara ett minne blott. Inga turister direkt, och flera av restaurangerna som vi har i vår fyra år gamla guidebok har fått stänga igen. Vi hittar dock en trevlig kvinna som har en oväntat fint homestay, och stannar två dagar innan vi tar en minibuss till vulkanen Bromo.

Bromo är det kantstötta berget till vänster - inte det rykande berget i bakgrunden...

Ingen lava på Java

För att känna verklig mystik i detta månlandskap som utgörs av Bromo, berg, karga sandhav och dimma rekommenderas att man ger sig ut innan solen har gått upp för att kunna vara på en utsiktspunkt när solens strålar sköljer in över Bromo. Därför blir vi nu väckta tjugo i fyra på morgonen för att ta en jeep upp. Efter femton minuters körning stannar bilen, och vi har ytterligare 20 minuters klättring uppför branta sluttningar och trappor. Sedan får vi vänta en timme på solen.

Långt borta vid bergskammen där solen kommer att gå upp ligger ett tjockt molntäcke. Vi är på 2100 meters höjd, och det är riktigt kallt. Fyra grader. Våra hyrda jackor är välbehövda. Tunna molnslöjor sveper fram ovanför oss. När gryningen randas samlas alla vid kanten av utsiktsplatsen och tar bilder. Ett par försäljare med kaffe och te försöker få oss att köpa en värmande kopp. Eller banankaka? Vi tackar nej och dricker vårt vatten, äter våra jordnötter i choklad, och är rätt nöjda med att få frysa för en gångs skull.

På väg upp till vulkanen Bromo

Efter soluppgången tar jeepen oss vidare till själva vulkanen. En lugn ström av folk vandrar upp till toppen för att titta ner, men Martins knän har börjat göra ont av utsiktsvandringen så vi rider upp på varsin ponny. Den sista biten är en illa tilltygad stentrappa.  Försäljare med blomsterknippen vill få oss att offra en bukett till vulkanen för lycka. Det är tradition. Men vi är trötta på att hela tiden pumpas på pengar och tackar nej. Martin frågar om de har en bebis till salu att slänga ner istället? De skrattar, vi skrattar, och går vidare.

På vägen uppför trappan börjar det sticka i näsan och svida i halsen. Svavel. Det blir värre ju längre upp vi kommer. När vi kommit upp och tittar ner är det inte så spännande. Ingen kokande lava, ingen hetta. Kratern ser ut som ett tratt, och ur hålet i mitten strömmar en tjock, vit rök. Vi tar några bilder och flyr sedan den svavelstickande luften.

Efter Java kommer Bali…

Läs mer
Sida 1 av 11