Inlägg taggade "snorkling"

Bali imponerar

Solnedgång vid Nusa Lembongan

Solnedgång vid Nusa Lembongan

Vi ankommer till Denpasar, Balis ”huvudstad”, efter midnatt. Bussen är många timmar sen och natten är varm. Trötta stapplar vi ut från busstationen och beger oss in mot centrum.

I drygt en timme letar vi hotell. Första hotellet är för dyrt. Andra hotellet vi hittar visar sig vara fullt. Nästa därefter för dyrt igen. Fullt, fullt, fullt. Vi är glada att vi bara har de små ryggsäckarna med oss.

Nästan en mil senare hittar vi äntligen ett hotell som har väntat på några gäster som inte verkar komma. Vi får deras rum.

Dagen därpå beger oss till Kuta som är största turistorten på Bali. En bra cappuccino hade inte varit dumt, trots allt.

Kuta är modernt turistmecka

I Kuta möts vi av den ena märkesklädesaffären efter den andra. Här finns shoppinggallerior och Starbucks. Quicksilverreor löser av varandra att förse de många surfande australiska turisterna med badbyxor och surfingbrädor.

Nattklubbar, restauranger, konsthantverk i trä. Allt med hög standard och västinriktat. Här finns allt du vill ha och lite till. Rent och modernt.

Vi blir snabbt trötta på de barbröstade öldyrkarna. Kaffet är gott men lite dyrt.

En och en halv timmes båtfärd mot ön Nusa Lembongan

Filosofisk pool på Nusa Lembongan

Filosofisk pool på Nusa Lembongan

Den lilla ön Nusa Lemongan ligger bara en halvtimmes speedboat från Balis sydöstkust. Vi hittar ett fint boende för lite pengar. AC och varmvatten. Rent och snyggt. Madeleine har blivit trött på sandstränder efter Filippinerna och är glad över den lilla poolen som finns på hotellet. Här spenderar vi lata dagar, lapar sol, läser, äter frukt och tar bilder på solnedgång efter solnedgång.

Snorklar med djävulsrockor

En tidig morgon åker vi med en liten båt ut till Manta Point. Vågorna är höga och vi skvalpar fram och tillbaka i den starka vinden. Så får vår kapten syn på något mörkt vid ytan längre bort. Vi hoppar i och försöker se något. Och där, bara någon meter från oss glider de fram.

Likt stora, svarta änglar seglar de fram precis under ytan. När den inledande rädslan (de är totalt ofarliga) lagt sig kan vi flyta med vid ytan och bara iaktta deras graciösa jakt på plankton.

Svala Ubud

Efter paradisön tar vi oss in till Bali igen. Vi hamnar, till vår förvåning och förtjusning, i konstnärliga Ubud. Kyligare, grönare och mysigare än Kuta. Här bor vi i ett homestay, vilket här innebär rum kring en grönskande innegård med ett litet tempelområde. Ni som läst eller sett ”Lyckan, kärleken och meningen med livet” (Eat Pray Love) känner igen er. Innanför den dekorerade stenporten finns egen liten värld som stänger ute gatorna och trafiken.

God Kopi Luwak avsmakas

God Kopi Luwak avsmakas

Vi hyr scooter och åker norrut – och uppåt. En kylig kväll vid en vulkansjö följs av en dag av långsamt tillbakavirrande på småvägar. Vi stannar till då och då. Dricker kopi luwak vid ett kaffeplantage. Köper nyplockad frukt direkt från odlarna. Kryssar mellan korrupta poliser som ser turister som en säker inkomstkälla. Allt i lagom svalt och torrt klimat.

Värdighet trots turisterna

Bali var mycket bättre än vad vi förväntat oss. Inte bara paradisstränder. Ön är också full av kultur och tropiska skogar, svalt klimat och underbar snorkling.

Det som imponerar är med vilken värdighet ön har tagit emot turisterna. Även om mycket handlar om stränder och turism finns en vilja att behandla allt varsamt. Speciellt i Ubud. Här har till och med Starbucks gröna skylt fått bytas ut mot en diskretare i trä. Skillnaden mot Phuket eller Koh Phi Phi är enorm. Här syns inga jättekomplex med All-Inclusive hotell. Inga inkastare vid restaurangerna som undrar var du är ifrån. Även om taxichafförerna försöker få dig att åka med just dom går du ändå ganska ostörd till och med genom de mer turisttäta områdena.

Hit åker vi nog fler gånger. Och nästa gång tar vi med undervattenskameran.

Läs mer

Kondomer, vegetariskt kaos och underbara stränder

Solnedgång i Port Benton

Planet landar, två timmar försent. Det är varmt i Manilla. Även på kvällen då vi kommer. Fuktigt. Smutsigt.  Hittar en bankomat, fyller plånboken med ny valuta. Pesos. Hittar en taxi som tar oss till vårt hotell. Staden ser ruffig ut. Guideboken har rätt. Ryktet också. Manilla verkar vara mest vara en skitig charmlös stad. Och farlig. Hotellet avråder oss från att gå de hundra metrarna till närmaste internetkafé.  – Not safe now. Tur att vi bara har en natt här.

Tidigt på morgonen går nästa flyg. Legaspi. Valhajar. Snart märker vi att det kommer bli problem med maten på filippinerna.

–  Vegeterian? You mean vegetables? What do you mean?

När vi beställer nudlar till lunch ber vi om enbart grönsaker. In kommer nudlar med kyckling, räkor och bläckfisk.

– Excuse me, no meat. We only eat vegetables. OK?

– OK! I´m sorry. Will get you new one.

In kommer samma tallrik nudlar. Nästan all kyckling pillade dom bort. Men räkorna och bläckfisken är kvar. Suck. No tip for this place.

Men snart vänder det. Som det brukar göra. Bara vi kommer bort från Manilla och dammiga Legaspi öppnar sig ett annat Filippinerna. Vatten. Grönska. Solnedgångar. Paradis. San Miguel Light. Pizza. Och amerikanska sitcoms!

Sitcoms och kondomer

Filippinskt häng

USA har officiellt lämnat ön för länge sedan. Men fortfarande har de militärbaser här. Små konstgjorda kulturella öar fulla med amerikanska soldater. Filippinerna ser USA som sin allierade. Hur USA ser på Filippinerna vet jag inte. Småbråkig och lite synd om kanske. Men kriga mot Kina för att hjälpa Filippinerna vill dom nog inte. Chinas export är viktigare än internationella avtal och Filippinska landsgränser. För ett tag sedan skänkte USA ett gammal fartygtill Filippinerna. När Filippinerna för några veckor sedan skulle spänna musklerna mot China inser de att de inte har vapen nog på båten. Men den var ganska snygg rekvisita.

Pensionerade soldater stannar ofta kvar och slår sig ner med sin nyfunna Filippinska kärlek för att leva lata dagar.

Ungdomarna gillar amerikanska sitcoms. Några tjejer vi träffar i Donsol älskar Big Bang Theory. Som vi. Fast How I Met Your Mother är bättre tycker dom. Övriga samhället är konservativt katolskt. Här styr kyrkan. P-piller får inte diskuteras i skolan.  Aborter är olagliga. Men kondomer går bra tydligen. Överallt ser vi reklam för lakrits-, kokos- och chokladkondomer. Närhet och kärlek visas inte öppet här. Ett laddat ämne . De har till och med en speciell förkortning för det som man kan vara för eller emot. PDA, Publicly Displayed Affection.

Leriga grusvägar blir oframkomliga lervägar

Lervägar mot Port Berton

Städerna påminner lite om ett ordnat Sri Lanka. Mycket grusvägar. Några dåliga, gjutna betongvägar. De spruckna betongvägarna är skumpiga. Grusvägarna blir till lervägar när det regnar. Oframkomliga under regnperioden. På väg till Port Barton på Palawan kör vi nästan fast med vår scooter när leran blir flera decimeter tjock. Madeleine hoppar av, jag försöker skjuta fram scottern. Några dagar senare när vi skall tillbaka har det regnat ännu mer. – Rained last night so you wont be able to get back by scooter today, informerar hotellägarinnan. Go to tourist information they might help.

Snart står vi vid turisthjälpen. – Jo vi har en scooter och behöver tillbaka till Puerto Princesa. Bussen? Jaha, vi kan ta scootern på den? Och när går den?

En kvart senare är vår scooter fastsurrad bak på bussen och vi kan bege oss tillbaka. Om man skiter i säkerhet går allt snabbt.

Efter Palawan flyger vi till Cebu. Vi hittar ett japanskt hotell. Käkar friterad tofu till kvällsmat vid halv elva. Planet försenat fyra timmar.  Inser att jag förstå hur storstäder i sydostasien fungerar nu. Känner rytmen. Skyskraporna som är granne med fallfärdiga ruckel. Känner var billiga hotell frodas och vart apoteken brukar gömma sig.

Kristallklart vatten runt korallrev

Solnedgång på Malapascua

Buss från Cebu till Maya. Innan vi hoppar på säger en kille att det skall ta tre timmar. När vi hoppar på säger chauffören tre och en halv timme. Det tar nästan fem. Dammiga hoppar vi av i Maya.

– You go to Malapascua, frågar en äldre solbränd man när vi hoppar av bussen. Oh, sorry last ferry just left. Not many people go this late. But for 150 pesos my friend will take you. Yes, right away. No waiting. Only you! Pay now. Thanks. OK, come here.

Båten åker så klart inte direkt. Och det är inte bara vi som skall över. Fem minuter efter vi satt oss på båten anländer en buss. Folk strömmar ner i vår båt. Som går efter en dryg kvart. Jag antar att lokalbornas förmåga att lura vita turister är ett mått på hur utvecklat turistmål det är. I så fall är Malapascua är på väg att bli stort. Samtidigt använder lokala fiskarna dynamit när de fiskar. De bokstavligen spränger bort korallerna. Turisternas pengar räcker tydligen inte till alla.

Med rätta är Malapascua på väg att blir stort kan jag säga. För snart har vi glömt bort att vi blev lurade på båtbiljetten. Båten flyger fram över vatten som mer liknar gin. Klart. Blått.  Här blir vi kvar.

Födelsedagsöl

Madeleines födelsedag firar vi med en solnedgångstur. Med snorkel och en frysbox fylld med iskall San Miguel. Till och med Madeleine gillar ölen.

Varma lata dagar passerar. Kvällarna slappar vi framför en fläkt och pratar med nyvunna vänner. Nätterna ser vi stjärnbilderna spraka i den svarta natten. På morgonen väcks vi av tupparna. Längs de fantastiska stränderna ligger dykresorts och mindre hotell. En del har egen strand.

Underbar snorkling

Filippinerna är en märklig mix. Håller man sig bara vid turisthålen som Barocay och Malapascua påminner det en del om Malaysia fast kristet. Är man i de mindre städerna känns kaoset på de dammiga grusvägar indiskt. Samtidigt som de talar bara engelska och gillar How I Met You´r Mother på tv. Hårdheten från år av instabilitet finns här också. Fickor av uppror berättas om i tidningarna. Bussar som sprängs på de oroligare öarna. Dödsstraff på narkotikasmuggling. En schweizare vi bodde hos i Puerto Princesa på Palawan konstaterade att borgmästaren skyddar de utländska boende där: för några år sedan begicks ett inbrott i ett av husen till en utländsk boende, de tre tjuvarna hittades och sattes snabbt i finkan. Den officiella historien är att de försökte rymma därifrån, men att de blev ihjälskjutna i flykten.  – Märkligt att de tre tjuvarna hade identiska kulhål mellan ögonen dock, konstaterar Schweizaren torrt. Hård filippinsk rättvisa.

Läs mer
Sida 1 av 11